Jag är konstant arg, nästan. Så arg så att jag börjat pressa tänder på nätterna. Så när jag vaknade en morgon förra veckan, hade min ena käkledsmuskel gett upp och jag kunde inte bita, tugga, äta, på flera dagar. Fick leva på Alindrin-värktabletts-as för att palla smärtan.
Men ilskan skulle jag skriva om. Det är så fruktansvärt orättvist. Min pappa var bara 61 år. Han var en riktig friluftsmänniska, älskade fåglar, att fiska, naturen, livet.
Varje dag ser och träffar jag människor som är mellan 85 och ->
Hur pigga som helst, har inga problem.
Pappas egen senila mamma, min farmor, lever och har den fysiska hälsan i toppform.
Är det så det ska vara? Var är logiken, rättvisan, varför just HAN?
Det undrar jag varje dag.
No comments:
Post a Comment