Thursday, November 30, 2006

Gott liv...

"Mad world".. undrar hur många ggr jag har lyssnat på den nu.

Jag har bestämt att jag ska skriva om en sak varje dag som gjort mig glad för stunden. Som gjort att jag för en liten, liten, stund glömt allt det hemska och min sorg.

Idag var det en så löjlig sak som att jag fick inspiration och kom på vad jag skulle laga för middag. Jag gick till ICA och köpte de grejer jag behövde (lufttorkad skinka, pesto, mini-fraiche, light-cider m.m). Och kände mig sååå glad och nöjd med mig själv. När jag kom hem insåg jag att allt jag köpt var ICAs egna märke "gott liv!".
Nån mer än jag som blir glad av ICAs egna varor (som dom gör själv)?
Nån?
Inte?
Hm. Undrar om det e nåt fel på mig iallafall. *börjar bläddra i en husmors medicinlexicon*

En vän när det stormar...

I find..
..att inte många vänner visar medkänsla eller sympati eller någon som helst förståelse för hur jag mår just nu. Jag har inte berättat för många. Men av de jag berättat för, är det bara en som verkligen b r y r sig om och som verkligen har t a g i t i n min sorg och l y s s n a t. Elin. Och när jag tänkte efter idag, har det verkligen alltid varit Elin som har funnits där. (Ja, utom de där larviga åren på gymnasiet när vi inte pratade).
Och av det lär jag mig.. att jag alltid ska lyssna på henne också. Jag vill vara en lika fin vän som hon är. Alltid.

Jag är mitt på öppet hav utan livflotte, båten försvann och jag sprattlar för mitt liv för att inte drunkna. Då räcker underbara Elin ut sin hand, och jag kan vila kroppen. Åtminstone för en liten stund.

Wednesday, November 29, 2006

Gary Jules - Mad World (live)

Sorgsång.

Några förvirrade Dagens Ord...

Jag har svårt för att skriva just nu. Jag mår inte alls bra, sorgen äter upp mig inifrån. Jag är konstant trött. När jag kommer hem från jobbet orkar jag ingenting. I n g e n t i n g.
Idag sprang jag på den där tjejen på jobbet som också förlorat sin pappa. Jag frågade hur hon mådde, jag antar att jag ville få höra att hon också mådde skit, men jag fick ett "bara bra" till svar. När hon sen frågade tillbaks hur jag mådde, kunde jag bara inte ljuga så det blev ett "hyfsat". "Bara hyfsat, vad är det då då?" undrade hon.
Ja, vad är det då då. Va fan säger man. Jag mumlade fram något om magkatarr och medicinering.

Ibland förstår jag inte andra människor. Men för henne kanske det inte känns såhär? För henne kanske traumat är över iochmed att begravningen är förbi. För mig var det ungefär då som traumat började, och sen dess har flera månader gått och allt har bara blivit värre.

Slutsats: jag borde veta bättre än att försöka prata om saker som sorg, känslor, etc med folk jag egentligen inte känner. Människor vill inte besvära andra med sitt. Det vill inte jag heller. Så om du blir besvärad av den här bloggen och allt jag häver ur mig, läs den inte.

Tuesday, November 28, 2006

En trött blekfis..

Jag känner mig helt sänkt. Har känt mig så hela veckan. Matt, trött i både kroppen & knoppen.
Och så har jag mens. Och en stor blåsa i munnen. Och en ögoninfektion. Och så är jag helt blek.
Hoppas att inte folk på jobbet tror att jag är loj eller lat bara. Jag tror alltid att folk ska kolla snett på mig för minsta lilla. Löjligt va? För de skiter väl i om jag är trött & blek i några dagar.

Monday, November 27, 2006

Mina kryss...

Snott hos Fotbollsfrun.

[-] Rökt en cigarr.
[x] Varit kär.
[x] Blivit dumpad.
[x] Fått sparken.
[x] Varit i knytnävsslagsmål.
[x] Haft känslor för någon som inte känt samma sak.
[-] Blivit arresterad.
[x] Skolkat.
[x] Sett någon död.
[-] Varit i Mexiko.
[-] Varit i USA.
[-] Varit i Afrika.
[-] Spytt i en bar.
[-] Ätit sushi.
[x] Åkt snowboard.
[-] Crowdsurfat under en konsert.
[x] Gjort en snöängel.
[-] Byggt ett sandslott.
[x] Fuskat när jag spelat spel.
[x] Varit ensam.
[-] Använt ett falskt id.
[x] Rört en orm.
[x] Blivit rånad.
[x] Vunnit en tävling.
[x] Fått böter.
[x] Varit vilse.
[x] Sjungit karaoke.
[x] Skrivit ett brev till tomten.
[x] Varit sambo.
[-] Gift mig.
[x] Sjungit i duschen.
[-] Fastnat med tungan i metall.
[-] Varit en cheerleader.
[-] Pratat i telefon i mer än sex timmar.
[x] Stannat uppe hela natten.
[x] Varit rädd för att titta på skräckfilm ensam.
[x] Trott på spöken.
[x] Skrattat så mycket att jag grät.
[x] Snott den här listan från någon.
[x] Snattat någonting.
[x] Spelat med i en teaterpjäs.
[-] Varit med i en film som gått på biografen.
[x] Varit ärlig när du fyllt i detta formuläret hittills.
[-] Tatuerat mig.
[x] Hånglat med en främling.
[-] Gått på en blinddejt.
[x] Ljugit för en kompis.
[x] Varit kär i en lärare.
[x] Piercat mig.
[x] Avfyrat ett vapen.
[-] Somnat i skolan eller på jobbet.
[x] Sovit under stjärnorna.
[x] Legat på sjukhus.
[x] Brutit ett ben.
[-] Haft en Britney Spears-skiva.
[x] Varit alldeles för snäll.
[-] Fjällvandrat.
[x] Badat naken.
[-] Blivit utslängd från krogen.
[-] Hoppat fallskärm.

Friday, November 24, 2006

R.E.M. - E-Bow the Letter (with Thom Yorke)

Som balsam för min själ.. Michael Stipe.

Thursday, November 23, 2006

"Det kommer bli bättre"...

Jag har jobbat 2 hela veckor utan att stanna hemma. Och jag mår bättre av det. Jag behövs på jobbet, jag gör något bra där. Istället för att ligga hemma och må dåligt.
Men visst, jag är extremt känslig. Igår hade en kollega en väldigt dålig dag. Han är en sådan som tar ut sitt dåliga humör över alla andra. Alla andra är värda vatten sådana stunder. Jag tog åt mig förstås, lite mer än jag hade behövt. När det var dags för morgonfikat låste jag in mig på toa och grät. Jag kände mig löjlig. Jag tänkte "SLUTA gråta, det är inte ditt fel!". Jag hoppas att ingen såg att jag hade grinat efteråt.

Idag har jag varit på vårdcentralen. För magen och för humöret. Fick mediciner jag ska börja med. Det var en väldigt trevlig läkare som tur var. Det visade sig att vi hade bott grannar i Stockholm. Och han har även bott 2 år på min hemort. Vi skrattade gott. Skrattade ännu mer när han letade efter sitt stetoskop i 5 min (jag visste inte vad han var på jakt efter), när det hängde runt halsen på honom =)
Doktorn tyckte hur som helst att det är väldigt bra att jag har min sambo som stöd i den här krisen. Han sa att det är m y c k e t viktigare än medicinering.
And I believe him.
Han sa också att det kommer att bli bättre, jag kommer ta mig ur det här och livet kommer en dag att vara normalt igen.
Det kändes skönt att höra.
Sådana läkare behövs det nog fler av!

Saturday, November 18, 2006

Jag, en "mäklare"...

Jag är litegrann som den där mäklaren i SVT:s "Mäklarna".
Eller näe, vänta nu. Jag är litegrann som BÅDA mäklarna.
Jag blir sprudlande glad de dagar de går bra på jobbet. Som Kaj Modin.
Jag blir ännu mera sprudlande glad de dagar jag riktigt får shoppa loss. Tröstshoppa. Som Wilma.
Grädden på moset är ändå när jag får mig nåt gött att äta & en öl/ett glas vin/en kopp glögg/nåt annat alkolhaltigt. Som Kaj Modin.
Jag har väldigt kort stubin & inget tålamod alls. Som Wilma.

Och inuti är jag ett stort, svart kaos av sorgen som upptar hela mig. Som Kaj Modin. Och Wilma.

Kjelle äger.

Lika som bär...









Marcus Allbäck?



Daniel Craig?
Ok, inte superlika. Men på fotbollsgalan såg Allbäck mycket smalare ut.. och då var han riktigt lik.

Friday, November 17, 2006

Man on the Moon...

Magiskt.

Tröst...

Ikväll ska jag trösta mig själv med god mat. Det blir gratinerade paprikor fyllda med tacofärs & toppade med taco-mjukost. Folköl till det. En kopp glögg till dessert.

Dessutom har vi idag fått 40 kanaler på tvn. Så jag kommer definitivt trösta mig själv med diverse gamla serier på TV4 komedi & TV4 guld. Och Idol förstås!

Thursday, November 16, 2006

Mer elände...

Jag brukar prata med en av Pappas gamla flickvänner ganska regelbundet. (Och nej, det är inte hon, det senaste ex:et). Nu hade hon inte hört av sig på oroväckande länge. Oroväckande för att hon inte mått speciellt bra, har stora ekonomiska problem etc. Så igår tog jag mod till mig och ringde upp. På andra försöket svarade hon, efter många signaler och med svag röst.
Det visar sig att hennes hjärta börjar ge upp, hon har fått nya blodproppar och skulle in på sjukhus idag. Jag hoppas att det inte är så allvarligt, att hon inte behöver bli inlagd. Jag hoppas att hon snart hör av sig igen.

Jag hoppas att jag inte förlorar henne också, jag har så många minnen att prata med henne om. Hon är så smart, snäll och rolig så jag behöver henne verkligen i mitt liv.

Så snälla, snälla Gud, inte hon också.

Sunday, November 12, 2006

Förvarnad...

Dagarna runt julhelgen förra året läste jag Pigge Werkelins bok "Kl. 10.31 på morgonen i Khao Lak". Jag förfasades över hur han förlorat hela sin familj och förundrades över hans livsvilja, kämparglöd & starkhet. I slutet av boken skriver Pigge något mycket intelligent om att hans sätt att se på livet, är att människans grundtillstånd ändå är glädje, att vara glad. Och precis när jag läste det där så fick jag en känsla eller möjligen en röst i mitt huvud som sa: Du läser den här boken av en anledning, detta är en förberedelse för något.

Samma sak under mellandagsrean förra året. I shoppingcentret köpte jag liksom av bara farten och utan att tänka ett svart pärlhalsband och örhängen i svart/silver. Och en röst i mitt huvud sa: Du köper detta för en begravning. Detta var innan min styvfar dog och innan min Pappa fick sin diagnos.
De där smyckena hade jag sedan på min styvfars begravning i februari.

Och nu, mindre än ett år senare, har jag på ett eller annat sätt förlorat hela min familj. Kvar har jag min sambo och katterna.

Saturday, November 11, 2006

En sorts minnesförlust...

Imorgon är det Fars Dag. Eftersom min Pappa fyllde år så nära Fars Dag firade vi alltid båda samtidigt. Imorgon ska jag & sambon åka till graven. Jag satte som sagt ett Fars Dags-kort där redan förra helgen, ifall att jag inte skulle kunna åka imorgon.

Men.. jag kan inte komma ihåg vad jag gav Pappa på Fars Dag/födelsedagen förra året.
Och sånt gör ont. Jag vill ju minnas. Allt. Och aldrig, aldrig glömma.

Thursday, November 09, 2006

Ett ljus i mörkret...

Hittade inte de vanliga värmeljusen, det fick bli ett flytande ljus istället...
Ett ljus för Pappa på hans 62-årsdag.

San Augustín...

I år kan inte jag fira jul. Inte utan både styvpappa (som gick bort i februari efter en hjärtinfarkt, 63 år) och Pappa. Det K A N jag bara inte. Min mamma & min bror är riktigt arga över detta och kallar mig "svikare". De ser det som att en till ur familjen försvinner.
Men det handlar ju (kanske) bara om det här året. En jul av alla jular. Som inte på något sätt kan bli en jul för min del.
Istället ska jag & sambon lämna allt och åka till San Augustín över julveckan. Kanske går det inte att fly undan julen där heller, så mycket svenskar som kommer befinna sig där.. MEN försöka går ju. Jag tänker försöka koppla av från det här hemska året som varit. Försöka finna nån sorts ro och frid i sinnet. Få massage och ligga i solen.
Det tycker JAG att jag är värd och kan unna mig, efter allt som hänt. Även om ingen annan i hela världen tycker det.

Om att orka det vardagliga...

Idag har varit en av de bättre dagarna. Jag har kunnat skämta, tänka positivt. Jag har t o m orkat dammsuga så att vi nu slipper kliva runt i ett tunt lager kattsand längre.
Men nu när jag tänkte moppa golven också... så hittar jag inte hinken. Det är väl typiskt?!

Eftersom vi nyligen har flyttat finns vissa saker fortfarande nerpackade i kartonger. Däribland värmeljusen. Mycket irriterande, eftersom jag så hemskt gärna hade velat tända ett ljus för Pappa idag. (det är fortfarande hans födelsedag..)

Meg Ryan...

Jag har alltid gillat Meg Ryan, hon är en bra skådespelare och så har hon ju alltid varit sådär docksöt.

Men vad har hänt??? Jag såg henne på Oprah idag. Hon hade riktigt fett hår som hon konstant fingrade nervöst i, hon har stoppat i nåt i både kinder & läppar. Det såg helst groteskt ut faktiskt. När hon log liknade hon en clown. Under programmets gång visades gamla bilder på Meggan & Dennis Quaid (stavning?), och skillnaden på hennes läppar var ju ENORM. Docksöt no more!

Så idag känns det lite bättre... för att jag iallafall lever ett normalt liv & inte behöver stuffa runt i Hollywood med adoptivbarn på axeln, botox i pannan och rövfett i läpparna...

Morgonmacka...

Nu är det avgjort. Den godaste morgonmackan har blivit korad.
Jag skiter i att fullkornsbröd är Ooooh så nyttigt (jag kanske ändå dör i förtid så då spelar det ju ingen roll vilket bröd jag ätit!), överlägsen vinnare i tävlingen är:

Pågens Roast n' toast med extrasaltat Milda & några skivor Herrgårdsost.

Det gör under för en sörjande själ.

Pappas födelsedag...

Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha blivit 62 år. Eftersom graven är flera mil bort, kan jag inte åka dit idag. Det får bli på Fars dag istället, på söndag.
Jag sa det högt för mig själv idag (till Pappa) :
"Grattis på födelsedagen, Pappa!
Hoppas att du inte blir besviken över att jag inte kommer till graven idag,
jag kommer på söndag istället."

Sedan slog det mig, att det i vilket fall skulle ha blivit så om han hade levt. Jag skulle inte ha åkt dit idag, för jag skulle ha jobbat. Jag skulle ha åkt dit på söndag.

När alla fördämningar brister...

Några gånger har det bara blivit för mycket. Allt har brustit och sorgen har kommit som gråt, skrik, hulkningar och smärtor i hela kroppen.
När det är på gång (och det känner jag alltid innan) söker jag mig till det rum i lägenheten som jag känner mig tryggast i- badrummet. Jag lägger mig på klinkersgolvet ovanpå min stora mjuka fleecemorgonrock. Försöker andas normalt och svälja klumpen i halsen. Sedan kommer det.

Igår var en sån kväll. Detaljer och bilder dök upp bland mina minnen, som jag förträngt därför att de varit för jobbiga. Sorg över helt andra händelser i livet dök också upp.
Och allt måste ut, ut, ut...

Wednesday, November 08, 2006

Hittade en listutmaning...

Grön: Gräs
Paris: Hilton
USA: Drömresan
Elvisp: Vaniljsås
Krulligt: Rakt
Alkohol: Glögg
Skräckfilm: Ofta värdelöst
Skitfilm: Edison
Dricka: Sprite
Destruktiv: Ja det är jag.
Varmt: Golvvärme.
Döden: Är jag inte rädd för längre.
Begravning: Pappas..
Bröllop: Blir nog aldrig av.
Sommar: Sol och sandstrand.
Djurpark: Skansen
Vinterlek: Snöänglar
Godis: Kexchoklad
Mardröm: Länge sen jag hade..
Skönt: Sex
Vass: Kniv
Smycke: Halsband
Politik: Alliansen (röstade jag inte på!)
Paris Hilton: Två hjärnceller..
Syslöjd: 2:a
Pyssel: Hatar jag
Växt: Flamingo
Picasso: Konst
Musik: Bryan Adams
Ost: Boxholms krydd
Frukt: Päron
Kusin: Jag känner inte mina kussar
Doft: JLo
Pizza: Hawaii
Gott: Kopp varm choklad
Äckligt: Fötter
Härligt: Livet, ibland, trots allt
Bloggtoppen.se

Om att behöva fixa allt...

Idag har jag mest legat i soffan och kollat på dubbelavsnittet av Grey's Anatomy från igår. Jag är lite kär i Dr Sheperd. (den manlige dr Sheperd)
Han skulle gärna få skriva ut lite anti-depressives till mig, God knows I need it.
Jag har varit hemma från jobbet ett par dagar. Det är tredje gången sen slutet av augusti som jag är hemma ett par dagar. För att jag mår så fruktansvärt illa över allt. Sorgen.. men om det bara var den. Det är allt annat, runtomkring. Bouppteckningen som ska bli färdig, bråket med pappas ex-sambo, fastrar som ringer & tjatar om pengar m.m, pappas företag som ska säljas... it never ends! Och min bror är psykiskt sjuk, honom får jag ingen hjälp av. Han kan inte ens hjälpa sig själv, så mamma hjälper honom.
Samtidigt som jag gör allt detta... ska jag jobba heltid och ta hand och hemmet.. Men det sistnämnda blir inte heller av, inte ens nu när jag är hemma ett par dagar blir det av. Min älskade sambo tar hand om allt. Jag sköter tvätten och ibland diskmaskinen. Han är min prins.

Idag när jag varit extra ledsen, hade han med sig en stor blomma hem till mig, Flamingo tror jag det är. "Den dyraste de hade på ICA!" sa han.. sötisen..
Utan honom hade jag ingen..
Nu är han min enda familj.

Lake house...

the movie. Med Keanu Reeves & Sandra Bullock. Såg den igårkväll.
Självklart var det en döende pappa med i filmen. Självklart dog han. Jag tycker det är scenariot i alla filmer/serier jag ser, och har varit så i flera månader.
För övrigt var väl filmen ok. Lite för många tidshopp för att min tröga hjärna skulle hänga med all the way. Men jag älskar såntdär "romantiskt dravel", som min sambo kallar det.

Han tittar hellre är helst på Top Gear & Formel1. Möjligtvis och Myth busters på Discovery.

Sunday, November 05, 2006

Känslan...

När jag ska till graven, känns det ungefär som det gjorde varenda gång jag besökte pappa på sjukhuset. Den där upprymdheten- "jag ska få träffa pappa". Den känslan har jag förresten alltid haft när jag varit på väg till pappa, hela mitt liv.
Och den där andra känslan. Under sjukdomstiden var den känslan "men hur mår han idag? går det att prata med honom?"
Nu är det känslan mer "..men han kommer inte vara där".
Det är som en sorts besvikelse varje gång jag kommer fram, och där är en gravsten och inte pappa.
Den finaste gravstenen i världen.
På något sätt tror jag ändå att han är där när jag är där, och ser. Ser att jag varit dit med krans med kaveldun i, grå lykta och ljus. Och inplastat fars-dags kort. Lite i förväg.

Thursday, November 02, 2006

Men...

...han kanske ser & hör ändå, där i sin himmel.
Där åker han nog båt och fiskar hela dagarna.
Och kikar hit ibland, för att se vad vi pysslar med.

Visst?
Hoppas det.

Allt vi missar tillsammans...

Vissa dagar kan jag må riktigt normalbra. Hyfsat. Som om livet faktiskt går vidare. Men.. när dagen når sitt slut, kommer insikten: Fan, idag har jag ju mått hyfsat ok! Och då kommer tankarna.. allt det bra-iga i mitt liv, som Pappa inte får se och vara med om.
T ex: Att jag bor i en stad där han tidigare bott. Före min tid på jorden alltså. (Eller ja, han bodde i den här kommunen men i en byhåla nån mil bort).
Att jag har sjöutsikt. Pappa älskade sjön.
Att jag har ett bra jobb. Där jag actually trivs.
Att jag har en bastu. Han älskade att basta.
etc etc etc
the list goes on and on.
Och mitt hjärta brister.
Även på en bra dag brister det.

Värsta tanken är att Pappa aldrig kommer få se mina barn. Om jag får några en dag.
Mina barn kommer aldrig träffa sin morfar. Pappa fick aldrig höra nån kalla honom "moffa".

Wednesday, November 01, 2006

Bryt...

Igårkväll blev min sambo lite sur, för att jag hade stängt ner en nedladdning på datorn.. Nätet hade blivit segt av nedladdningen, så jag stängde ner & glömde sätta igång den igen. Följden blev en snäsig kommentar..
Och just igår kunde jag inte ta en snäsig kommentar om en sån jävla skitsak. För igår snurrade alla tankar och allt som måste göras bara runt i min skalle. Och så hade jag fått ett mail. Jag försöker nämligen sälja pappas företag. Inte själva företaget... men all utrustning etc. Och snubben jag skulle sälja till, gav värsta skambudet. Han ville ge ca fem tusen spänn. För grejer som är värda ca trettiotusen.
Och det var inte bara skambudet i sig som jag blev förbannad över. Utan jag kände.. dels att han måste tro att jag är helt inkompetent. (Och jag känner hans fru, så hon måste tro detsamma). Och dels.. är det ju en direkt förolämpning mot min Pappa. Tycker jag. Hans företag var hans stora dröm. Mycket av utrustningen var helt ny. Svårt att förklara känslan kanske... whatever.

Så ja.. igår var ingen bra dag. Och jag bröt ihop. Av en ynklig liten kommentar från sambon. Damn. Att det ska göra så förbannat ont att leva.