I find..
..att inte många vänner visar medkänsla eller sympati eller någon som helst förståelse för hur jag mår just nu. Jag har inte berättat för många. Men av de jag berättat för, är det bara en som verkligen b r y r sig om och som verkligen har t a g i t i n min sorg och l y s s n a t. Elin. Och när jag tänkte efter idag, har det verkligen alltid varit Elin som har funnits där. (Ja, utom de där larviga åren på gymnasiet när vi inte pratade).
Och av det lär jag mig.. att jag alltid ska lyssna på henne också. Jag vill vara en lika fin vän som hon är. Alltid.
Jag är mitt på öppet hav utan livflotte, båten försvann och jag sprattlar för mitt liv för att inte drunkna. Då räcker underbara Elin ut sin hand, och jag kan vila kroppen. Åtminstone för en liten stund.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment