Om att behöva fixa allt...

Idag har jag mest legat i soffan och kollat på dubbelavsnittet av Grey's Anatomy från igår. Jag är lite kär i Dr Sheperd. (den manlige dr Sheperd)
Han skulle gärna få skriva ut lite anti-depressives till mig, God knows I need it.
Jag har varit hemma från jobbet ett par dagar. Det är tredje gången sen slutet av augusti som jag är hemma ett par dagar. För att jag mår så fruktansvärt illa över allt. Sorgen.. men om det bara var den. Det är allt annat, runtomkring. Bouppteckningen som ska bli färdig, bråket med pappas ex-sambo, fastrar som ringer & tjatar om pengar m.m, pappas företag som ska säljas... it never ends! Och min bror är psykiskt sjuk, honom får jag ingen hjälp av. Han kan inte ens hjälpa sig själv, så mamma hjälper honom.
Samtidigt som jag gör allt detta... ska jag jobba heltid och ta hand och hemmet.. Men det sistnämnda blir inte heller av, inte ens nu när jag är hemma ett par dagar blir det av. Min älskade sambo tar hand om allt. Jag sköter tvätten och ibland diskmaskinen. Han är min prins.

Idag när jag varit extra ledsen, hade han med sig en stor blomma hem till mig, Flamingo tror jag det är. "Den dyraste de hade på ICA!" sa han.. sötisen..
Utan honom hade jag ingen..
Nu är han min enda familj.