Jag har svårt för att skriva just nu. Jag mår inte alls bra, sorgen äter upp mig inifrån. Jag är konstant trött. När jag kommer hem från jobbet orkar jag ingenting. I n g e n t i n g.
Idag sprang jag på den där tjejen på jobbet som också förlorat sin pappa. Jag frågade hur hon mådde, jag antar att jag ville få höra att hon också mådde skit, men jag fick ett "bara bra" till svar. När hon sen frågade tillbaks hur jag mådde, kunde jag bara inte ljuga så det blev ett "hyfsat". "Bara hyfsat, vad är det då då?" undrade hon.
Ja, vad är det då då. Va fan säger man. Jag mumlade fram något om magkatarr och medicinering.
Ibland förstår jag inte andra människor. Men för henne kanske det inte känns såhär? För henne kanske traumat är över iochmed att begravningen är förbi. För mig var det ungefär då som traumat började, och sen dess har flera månader gått och allt har bara blivit värre.
Slutsats: jag borde veta bättre än att försöka prata om saker som sorg, känslor, etc med folk jag egentligen inte känner. Människor vill inte besvära andra med sitt. Det vill inte jag heller. Så om du blir besvärad av den här bloggen och allt jag häver ur mig, läs den inte.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hej.
Nu vet jag att det var rätt så länge sen du skrev detta inlägg, men jag ville bara säga att jag vet precis hur du kände.
Det är väldigt svårt att hantera andra människors sorg men det enda man kan göra är att lyssna tror jag.
Och om man som i din situation och även min egen upplever att folk inte lyssnar på det man vill prata om är det rent ut sagt outhärdligt.
Det är otroligt välgörande när någon vågar fråga hur du mår och samtidigt vara stark nog att höra svaret.
Som tur är har jag några såna underbara människor i min närhet.
Min man och barnens far dog av sjukdom förra året och livet blir fan aldrig detsamma igen.
Jag vet vad du går igenom!
Post a Comment