Ingen kommer läsa den här bloggen.
Så här kan jag ju skriva vad 17 som helst.
Och kanske inte en endaste människa kommer bli intresserad.
Jag har tänkt skriva om den sorg jag känner. Sorgen över att min Pappa gått bort. Och allt det hemska som har följt därefter.
Kanske lite om mitt liv i övrigt åxå. Mitt alldeles vanliga liv med sambo, två katter, jobb och drömmar om bebbe...
Forts följer. Hänger DU med, är du välkommen.
1 comment:
Hej!
Tack för att du skrev en kommentar i min blogg, det är så roligt att höra att någon kikar in till den ibland!
Jag har läst igenom din blogg nu, den berörde mig. Varför ÄR livet så orättvist ibland? Jag ställer mig frågan ofta trots att jag vet att det aldrig hjälper, det finns inget svar eller tröst. Vi är människor och vi lever, i det ingår en jävla massa lidande och en hel del glädje, trots allt. Det ingår mycket ifrågasättande och ofta inga svar. Hos mig skapar det frustration och svartsyn. Tyvärr. Jag önskar jag kunde se mer på allt positivt, men det är inte så lätt i alla situationer, som du också känner till. Men ändå, nånstans får man slappna av ifrågasättandet och uppleva nuet, det går, ibland, och då är det bra. Och dom stunderna kommer ju, och det är som att man får acceptera hela konceptet Liv. Vi har ett hopp och en enorm styrka, även när vi inte tror det.
Jag ska kika in på din blogg, och jag ska svara på dina frågor. Men jag mår riktigt kasst just nu och ska göra det när jag är lite lättare till mods och har lite mer energi.
TACK för att du hittade mig i bloggvärlden :) så att jag fick möjligheten att hitta till din blogg!
Post a Comment