Ett långt, depp. brev...

Har jag skrivit nåt om hur semester var? Hm, hursomhelst så var den bra. Sol, vind, vatten. Vin, Bacardi, kaffedrinkar from heaven. Underbara strandpromenader med vackra utsikter. Med mera.

Första jobbveckan efter ledigheten har varit... jobbig. Har inte alls kommit igång. Kroppen känns seg fortfarande, jag vill helst av allt bara sova. Länge. Gå i ide ett tag. Jag vill vara björn. Men om jag var en björn skulle jag förmodligen inte alls kunna sova utan vara vaken och undra var i h-e är vintern?? Var är min dvala??

Efter julen kom en försenad julhälsning från mina släktingar i USA. Jag har inte orkat skriva till dem på länge. Inte sedan förra året någon gång, när Pappa just insjuknat. Släktingarna skrev att de undrade hur det var med honom, att de var oroliga. Så idag satte jag mig ner och skrev ett väldigt långt svar, om allt som hänt, om hur mitt liv har varit, och om hur det är nu. Det gjorde ont att tänka tankarna fullt ut, att skriva orden om hur jag egentligen mår och sedan läsa dem i skrift.

Ont.

Ikväll har jag filmkväll. Jag har hyrt film, yeah that's right, jag B E T A L A R för att se film, till skillnad från alla andra i hela världen som laddar ner å laddar ner. Jag hyrde: Tjenare Kungen (I have a thing for Ulf Malmros), En dag i livet (fastän jag inte tål JLo), och This divided state (Michael Moore äger).