Förra vintern, när Pappa hade blivit sjuk så tänkte jag & sambon gifta oss. Vi hade allt planerat. Jag hade beställt brudklänning, köpt inbjudningskort, vi hade bokat präst och... Och jag berättade för Pappa. Det första han sa var: "Får G. följa med?" Det andra han sa var: "Får jag nån bra plats då?" Den bästa, sa jag.
Sen gick han bort en eller ett par månader senare. Och vi ställde in. Kunde inte tänka mig ett bröllop utan Pappa. Sömmerskan gjorde klar min brudklänning, jag hade designat den själv. Sedan har den hängt hemma hos henne. Tills igår.
Jag ringde & vi åkte tillsammans och hämtade den. Jag hade trott att jag skulle bryta ihop vid provningen, av tanken på att Pappa aldrig fick se mig i den. Men tankarna gick inte så.
Och nu vill jag få användning för klänningen. Snart.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment