Sånthär...

...köper jag till min älskling när jag är på ica och han jobbar sent.
Sen drar jag iväg ett mms där jag skriver: "Väntar på dig" eller nåt annat gulligt.
Jag måste vara världens sötaste flickvän.

Sommarvy

Ej från idag. Idag öser regnet ner.

Mobilblogga my ass!

I två dagar har jag försökt blogga från mobilen. Jag har dels försökt posta & skapa mobilblogg direkt via mobilen, t o m gjort inställningar för att bilderna ska flyttas över till den här bloggen automatiskt. Men det funkar inte. "Går inte att skicka bild/skapa blogg på Blogger" säger min BLOGGmobil.
Dels har jag försökt skapa en mobilblogg via mailen, gick fint. Loggade sedan in via mobilen och gjorde alla inställningar och sedan försökte jag maila bilden till go@blogger.com, tror du det fungerade? Nej.
Nu har jag gett upp och tänker göra på det gamla goda sättet, som med en digitalkamera med usb-sladd å hela alltet.
Men grejen vore ju att kunna blogga när man inte har en dator!

Hur kan det bevisligen fungera för så många andra men inte för mig?? What did I do wrong?!

---

Hotmail to go? Get your Hotmail, news, sports and much more! Check out the New MSN Mobile

~what goes around~

Hennes röst är min tröst...

Husbesiktning gone bad...

Har vi nå otur med sommarhusletandet eller???
Idag var vi och besiktade VÅRAT torp. Det var VÅRAT och vi älskade det. Besiktningsgubben och min sambo gick ner i källaren som första steg i besiktningen. (Vi visste inte ens att det fanns källare, torpargrund hade mäklaren sagt..)
Jag väntade med fjärilar i magen utanför ytterdörren. Så kommer de upp. Besiktningsgubben förklarar för mig: "Den gamla husgrunden som nu efter utbyggnaden går i princip mitt under huset, den är helt av. Vi snackar inte små sprickor, vi snackar jag stack in huvudet in under och lyste på vardagsrumsgolvet som underifrån var täckt med mögel/svamp. När utbyggnaden gjorden -96 så har man underminerat den gamla grunden. Därför lutar nu vissar delar av huset. Därför passade inte den nya ytterdörren i hålet, utan dörren är nerslipad i ena sidan.
Trossbottnen som ska skydda isoleringen mot råttor och andra skadedjur, den hängde som hängmattor under huset. Inte stadgad någonstans.
Vid utbyggnad av fasaderna runt om har man inte satt ut fönsterbläck/plåt över gliporna mellan fönster/gammal vägg. Tio års regnvatten, rakt ner i isoleringen. Samtliga ytterväggar behöver alltså rivas. Samtliga golv behöver brytas upp, så den gamla husgrunden som rasat kan forslas ut och sedan riktas om och lägga ny grund....
Fick ni huset gratis, så vore det en sak.
Vill ni avbryta besiktningen så tar jag endast timtaxa för detta? Visst, jag kan fortsätta, men liksom det....."

Guess what? Vi avbröt.

*
Drömmen krossad. Tillbaka på ruta 1 i denna stads finaste men också varmaste jävla lägenhet med takterass med stans vackraste sjöutsikt men också med tusen jävla mördarstora spindlar samt jordens alla fiskmåsar och duvor och deras avföring att ligga och sola i. Med två missar som jag gärna hade skänkt friheten som finns i skogen men som nu får nöja sej med 2 kattpelare och 2 bajslådor ett bra tag till.

Jag är så jävla trött på stan. Redan. Jag är så jävla trött på att vara ensam och längta HEEEEM hela jävla tiden. Fan va jag svär förresten.

Jag är så ledsen. Drömmen krossad. Undrar när vi hittar ett annat hus... undrar över så mycket nu...

Småchock & förvirring. Jag hade ju redan flyttat in. In my mind.

Farmor

Pappa hade en tavla som var Farmors. Den har stått hemma hos mamma sedan.. förra året när Pappa gick bort i lungcancer.
Farmor är senil dement. Ganska rejält. I helgen åkte jag & mamma dit för att lämna tavlan och prata lite.
Farmor blev så glad för att vi kom, att hon nästan började gråta.
Hon visste inte vem jag var. Mamma kände hon igen. Hon frågade flera ggr hur gammal jag var. 5 ggr frågade hon om vi ville ha kaffe. 8ggr/dag kommer hemtjänsten. Farmor sa att de aldrig är där. Hon kunde inte heller förstå, sa hon, varför en karl lägger nån tidning i hennes brevlåda. Det hade hänt i flera dagar. En vanlig tidning, sa hon. Hon går aldrig ut mer. Hon vet inte vilka människor är, så hon blir ju rädd när det kommer nån "okänd" å pratar. Och så hittar hon ju inte hem om hon går ut. Mamma försökte berätta om resor de gjort ihop på 60-talet etc., hon mindes ingenting. Hon sa att hon sitter där hemma själv jämt. Ingen hälsar på fastän hon har så många barnbarn och barnbarnsbarn. Jag frågade om hon hade sin gris-samling kvar i sovrummet, hon svarade att hon inte visste.
Det var mest mamma som pratade, jag visste inte vad jag skulle säga riktigt. Svårt. I sovrummet på sängen låg en veckotidning från 80-talet med Per Herrey på framsidan. Lägenheten var väldigt städad. Farmor sa att hon städar å lagar mat själv. Men det gör ju hemtjänsten.
Farmor nämnde aldrig pappa på hela tiden. Vi sa att vi skulle till kyrkogården efteråt, då frågade hon vilka vi hade där.
Farmor hade ramat in en bild av sin ungdomskärlek Einar. Honom och sitt föräldrahem mindes hon iallafall. Farmor fyllde 86 förra veckan. Inga krämpor kroppsligt. Så när vi satt där och pratade blev det tyst ett tag, hon funderade och frågade: Hur gammal är jag?

Det var hemskt. Hela besöket var hemskt. Men farmor har aldrig velat ha någon bra kontakt med mig och min bror, så jag KAN INTE lägga det på MITT ansvar att springa där och hälsa på NU helt plötsligt, nu när hon inte ens vet vem jag är längre och inte kopplar att jag är hennes sons barn. Jag tycker det är ett helt vedervärdigt sätt som hennes liv avslutas på. Men jag kan inte hjälpa?
Jag känner mig elak och hjälplös för att jag inte känner att det ligger hos mig att få henne att må bättre, att få henne att känna att hon har nån iallafall. För jag känner att jag inte orkar med mer skit, fan jag orkar inte och jag vill inte.

Förlåt pappa, men jag kan nog inte ta hand om din mamma. Så som hon förtjänar att bli omhändertagen.
Men jag var iallafall där. Och hon blev jätteglad. Kramade om henne ordentligt hårt och länge när vi gick.
Nu har hon nog glömt det redan.

Bröllopet...som kanske blir av...

Förra vintern, när Pappa hade blivit sjuk så tänkte jag & sambon gifta oss. Vi hade allt planerat. Jag hade beställt brudklänning, köpt inbjudningskort, vi hade bokat präst och... Och jag berättade för Pappa. Det första han sa var: "Får G. följa med?" Det andra han sa var: "Får jag nån bra plats då?" Den bästa, sa jag.
Sen gick han bort en eller ett par månader senare. Och vi ställde in. Kunde inte tänka mig ett bröllop utan Pappa. Sömmerskan gjorde klar min brudklänning, jag hade designat den själv. Sedan har den hängt hemma hos henne. Tills igår.
Jag ringde & vi åkte tillsammans och hämtade den. Jag hade trott att jag skulle bryta ihop vid provningen, av tanken på att Pappa aldrig fick se mig i den. Men tankarna gick inte så.
Och nu vill jag få användning för klänningen. Snart.

Husbesiktning...

Förresten har vi nu hittat ett litet torp på hemorten! Ett sommartorp, var tanken. Med permanentstandard. Ifall att...
Och imorgon är det husbesiktning. Shit. Jag är alldeles nervös. Tänk om besiktningsgubben säger att det i princip är fallfärdigt? Då börjar jag gråta. Mitt vackra lilla torp...

Med hopp om nytt jobb...

Har jag berättat att jag sökt en annan tjänst?
Jag längtar hem. H E M till min hemort där jag är född & uppvuxen. Inte mer än tio mil härifrån, men ändå.. det är långa tio mil.
I fredags gick ansökningstiden ut, och idag mailade jag personalansvarig och frågade hur jag ligger till.
Nu väntar jag på svar... och önskar i mitt hjärta att de ska svara nåt i stil med: "Vi har inga andra sökande, så härmed vill vi kalla dig till intervju så att vi kan erbjuda dig tjänsten."

Min sambo? Ja han trivs inte speciellt bra alls med sitt nuvarande jobb. Och även om han trivs mycket bra här i stan så längtar han också hem och tycker att det vore bäst att kunna leva där. Jag har sagt åt honom att lägga ut sina krokar igen... ta kontakt med sina kontakter där. Men det tar ett tag innan han får tummen ur...

Avril Cover - Girlfriend Swedish Version (Flickvän)

den här var lite småkul =)

Depp

Idag skulle jag ha tvättat. Det har jag gjort faktiskt.
Men jag skulle också ha städat en hel del. För imorgon får vi besök från Skåne. Ett par vi träffade på semester utomlands för snart två år sedan kommer förbi med sin 9 månader gamla son. Det ska bli så kul att träffa dem!
Men har jag städat som jag skulle? Nej. Istället sitter jag å grämer mig över räkningarna medan katterna håller på att döda varann i ett så kallat "bajsrace".

Några frågor på det? Nej, jag tänkte väl det...

Extremt dyr månad...

Jag har inte bloggat på väldigt väääldigt länge. Jag har haft fullt upp, samtidigt som orden litegrann tagit slut.

*

Hur 17 är det möjligt att två människor med relativit hyfsade löner (läs: jag & sambon) kan ha så fruktansvärt lite pengar kvar såhär få dagar efter lön??
Följande utgifter har jag haft denna månad sedan lönen kom:

Mobilräkn 300kr
CSN avbet. 1657kr
A-kassa + fack 1200kr
Kreditkort 415kr
H&M 600kr
Dator avbet. 480kr
Hyra 3200kr
Fordonsskatt 200kr
Bredband 140kr
Tfnräkn 800kr
Radiotjänst 250kr
= 9200 i räkningar

Till detta har jag sedan handlat och tankat för ca 1500 kr.
Nu har jag hyrt en film idag. Efter allt detta har jag 200 kr kvar på kontot.

Hur f*n ska jag överleva?

Phil Collins - Both Sides Unplugged

Pojkband part 2

Robbie med ett TT-medley..

NKOTB

Sweet 90's... Jag var såå kär i Jordan.. och Donnie.. Och detta var min favvo-låt back in the days =)

Ett år sedan...

Imorgon är det ett år sedan jag träffade pappa sista gången. Sista april förra året. Jag och sambon hälsade på pappa på sjukhuset. Han var mager. Men klar i huvudet ändå trots morfin. Vi drack kaffe och åt sockerkaka. Pappa smulade. G. skulle hämta ett fat för hans söndersmulade kaka, då skrek han efter henne att hon inte behövde, för kakan skulle va slut redan innan hon hann tillbaka med fatet. Han skämtade. G. och min sambo pratade väldigt mkt, under tiden tittade pappa på mig och jag på honom, vi log som att vi hade en hemlis, som att "guuud kan de aldrig va tysta?!" Men pappa hade nåt sorgset i blicken.
Kanske tänkte han på mig, kanske tittade han på mig för att alltid minnas hur jag ser ut, kanske han undrade om det var sista gången vi skulle ses. Kanske visste han hur pass dålig han var. Jag visste inte. Jag tittade på pappa och tänkte mest på hur mycket jag älskar honom och att han måste bli bra.
När vi sedan åkte därifrån sa han till min sambo att köra försiktigt. Jag sa att jag hoppades att han skulle få komma hem snart, och han svarade att "Ja, vi får väl se vad vi hittar på". Och han menade när han kommer hem. Så får vi se vad vi hittar på. Kram och puss och hejdå.

Älskade pappa. Vad jag saknar dig. Ett år utan dig. Ett år utan att höra din röst. Ett år av saknad och smärta. Ett år av allt det där jag aldrig sa som jag borde ha sagt.

Vi ses i himlen.

Alanis Morissette - You Oughta Know (Woodstock '99)

Bestulen...

Det gör ont..

Pappas f.d. sambo låste som sagt in sig i pappas lägenhet efter han gått bort. Hon vägrade släppa in mig och min bror. Hon sa att hon hade lagen på sin sida. Hur som helst tog det en hel månad innan vi fick komma in i lägenheten ö h t för att börja ta reda på pappas saker. Då hade tanten haft en månad på sig att gå igenom allt av värde och packa det hon ansåg var av värde. T ex kom vi på henne med att ha packat ner pappas gamla vigselring och en annan klackring. Annat som vi inte kommit på förrän senare tyvärr, var bl.a. alla pappas fotoalbum.

Min pappa var något av en fågelskådare, och nåt jag glömde bort helt var fågelstugan han hade specialbyggt. En egen design, den var byggd så att de större fåglarna inte skulle komma åt käket. Det där har grämt mig länge. Det skulle glädja mig varje dag att titta ut och se den där fågelstugan, men vilken glädje har tanten av den- hon har flyttat till lägenhet?! Så jag ringde upp henne. Jag bröt ihop helt, snyftade och hulkade och var helt tillbaka till den där dagen igen... Usch. Tanten vägrade hur som helst ge med sig. Påstod att hon varit med och byggt den där fågelstugan och att det var hennes. Jag frågade var hon egentligen skulle ha den? Hon svarade att hon kanske kommer skaffa en sommarstuga i framtiden. (Men ärligt, hur mkt framtid har man vid 70+?) Jag grät och förklarade vad det skulle betyda för mig att se den där utanför mitt hus varje dag. Men nej. Tvärnej.
Då konfronterade jag henne med de andra stölderna vi vet att hon gjort. Jag tänker inte gå in på detaljer här. Men det är en hel del. Det mesta sa hon sig aldrig ha gjort. Så tog jag upp nyckelringen. Jag gav pappa en nyckelring när jag var liten. Vid bodelningen såg jag den hänga där på en krok. Jag berättade att jag hade en likadan, att jag gett pappa den. Hon tog den iallafall. Nu på telefon sa hon att hon kunde skicka mig den- "men jag tycker att jag kunde ha fått den. Den är ett fint minne för mig!" lade hon till.
Angående fotoalbumen så gick det inte att prata förstånd alls med henne. Hon hävdar att det är hennes. Hur det nu kan vara det- när det är pappa som har tagit fotona med sin kamera, framkallat dem för sina pengar och satt in dem i fotoalbum. Detta under en tid när tanten inte alls bodde där?!

Idag kom det ett brev med posten hem till mammas(!) adress. Hon hade skickat mig nyckelringen och nitton av pappas foton. N i t t o n.

Men det värsta är tiden hon tagit ifrån mig. Tid som jag kunde ha sörjt. Tid som jag kunde ha bearbetat förlusten av min älskade pappa. Energi jag aldrig får igen...

Ulf Lundell

Har ju i tidigare inlägg berättat att jag läst min första Lundell-roman. Värmen.
Nu har jag legat ute och börjat på Friheten. Och redan efter några sidor är jag fast. Det är språket. I love it. Och tankarna. Tankarna Lundell skriver måste han ju rimligen ha tänkt själv. Även om de så att säga gäller en fiktiv person. Och det fascinerar mig. Att det finns, lever och andas sådana män som Ulf Lundell.

Makes my spring even better.

En Madonna...

Jag fyllde år nyligen. Börjar närma mig big thirty men än är det ett litet tag kvar...
Hur som helst. En av mina mailadresser förblev okollad tills idag. Har haft lite å göra, inte hunnit. Min bror hade mailat.
Jag har inte riktigt pratat med min bror sedan han slog mig och bad mig dra åt helvete och sa att jag skulle bli jääävligt ensam i livet. Det var i november, allhelgona helgen. Och över en så löjlig grej, jag hade en diskussion med mamma och då flippade han ur helt. Men nuförtiden får inte folk behandla mig hur som helst längre. Så jag har inte hört av mig. Och han har inte haft vett nog att be om ursäkt. Han tycker säkert fortfarande att hans beteende var fullt riktigt och att han har "alla hemma".
Sedan dess har jag träffat honom en gång, för pappas bouppteckning och då var det hej och skriva på en del papper och inte så mycket småprat direkt.
Men nu när jag fyllde år hade han skickat ett mail. Ett smått otroligt mail, han grattade och skrev att om han hade fått önska en låt på radion åt mig så hade han valt Robbie Williams "She's a madonna".
Snacka om smöreri.
Men jag har lärt mig. Så jag svarade ett artigt tack.
Vad jag tänker är en annan sak.

Nickelback - Photograph

Look at this photograph
Every time I do it makes me laugh
How did our eyes get so red?
And what the hell is on Joey’s head?

This is where I grew up
I think the present owner fixed it up
I never knew we ever went without
The second floor is hard for sneakin’ out

This is where I went to school
Most of the time had better things to do
Criminal record says I broke in twice
I must’ve done it half a dozen times

I wonder if it’s too late
Should I go back and try to graduate
Life’s better now than it was back then
If I was them, I wouldn’t let me in

Every memory of looking out the back door
I had the photo album spread out on my bedroom floor
It’s hard to say
It’s time to say it
Goodbye, Goodbye
Every memory of walking out the front door
I found the photo of the friend that I was looking for

It's hard to say
It’s time to say it
Goodbye, Goodbye

Remember the old arcade
Blew every dollar that we ever made
The cops hated us hangin’ out
They say somebody went and burned it down

We used to listen to the radio
And sing along with every song we’d know
We said someday we’d find out how it feels
To sing to more than just the steering wheel

Kim’s the first girl I kissed
I was so nervous that I nearly missed
She’s had a couple of kids since then
I haven’t seen her since God knows when

I miss that town
I miss their faces
You can’t erase
You can’t replace it
I miss it now
I can’t believe it
So hard to stay
Too hard to leave it
If I could relive those days
I know the one thing that would never change

Look at this photograph
Every time I do it makes me laugh
Every time I do it makes me

Bryan Adams - Everything I Do I Do It For You - live

The Man with the broken hand...

Ur synk, men ändå.. So Lovely.

Drömmen om ett hus..

Jag & sambon var på husvisning igår. Vi skulle ha det helt underbara huset som sommarstuga i ett par år. Sedan ev. flytta "hem" permanent. Frågan är om det är realistiskt ekonomiskt. Det får en av alla tusen banker ta reda på åt oss. Huset var i princip Drömhuset.

Nu lyssnar jag på Eldkvarn. Den där Plura. Jag läste nåt på Svartbloggen som berörde djupt. Det går inte att länka direkt till inlägget tyvärr, men det heter "Samtal med en död fotograf". Reflektion: Man behöver inte ha ett rockerliv eller vara i Pluras aktningsvärda ålder för att ha liknande upplevelser i bagaget.

Smärtan...

Jag ska börja berätta.. jag vet verkligen inte hur, men jag ska försöka.

När pappa hade gått bort, började hans f.d. sambo att så att säga "claima" saker.
Det första var att hon påstod att hon hade rätt till bodelning enligt sambolagen, därför att hon fortfarande var skriven på pappas adress när han gick bort. Hon barrikaderade sig i bostaden. Vi fick inte pappas nyckel. Allt som fanns i bostaden i form av möbler, lösöre, ALLT var hans. Vi fick inte ens gå in där. Vi = jag och min storebror.
En hel månad bodde hon där och släppte inte in oss. Hon kunde packa precis vad hon ville. Jag vet en del saker hon stulit, men långt ifrån allt. Jag var hos pappa ofta, men jag hade ju inte koll på varenda liten grej.

Det andra var att det fanns en försäkring som vid dödsfall skulle utbetalas i första hand till sambo OM SÅDAN FANNS, i andra hand till barnen. Eftersom subban inte adressändrat gick försäkringsbolaget på hennes linje. Hon hade rätt till pengarna. Hon som hade flyttat ifrån min pappa TVÅ GÅNGER och båda gångerna stulit med sig massa saker som var hans.

Skiver mer en annan dag... Om jag får lust..

Som om vi inte hade nog med sorgen... så strödde hon all salt hon hade.

Jag vill ha ett hus...

...inte vid havet (som Marie sjunger), men vid en sjö. Vid sjön där jag växte upp. Med den här utsikten. Sjön är där borta, om du tittar noga. Efter åkern går en väg, bakom vägen är det lite träd och sen den ljuvliga sjön.

Onödigt vetande...

Tydligen kommer Elvis dotter till Jönköping i höst. Kanske.
Hoppas då bara att det är den riktiga Lisa Marie och inte den där kopian som dök upp på 90-talet. (Ibland är det nästan pinsamt att komma från samma land som nån.)

Snoop Dogg - That's That (Feat. R.Kelly)

När jag har tråkigt och är ensam kollar jag på denna och sjunger med i den sååå sköna refrängen:

[R. Kelly]
I pull up, whip low in the Phantom
With the wheels spinnin'
Ladies like
That's that shit
I'm in the back of the club
Blowin' trees
Hands up, head bobbin' like
That's that shit
In the spot where the girls go wild
Dancing titty bar style
I'm like
That's that shit
Snoop Dizzle (Hey)
Your boy Kells (Hey)
Let me hear you say
That's that shit

Flicka

Jag köpte en film, Flicka.
Väldigt bra amerikansk feel-good film. Eller chickflick if u will.
Handlingen kort: En ung tjej bor med sin kärnfamilj på en ranch. Farsan försöker styra henne med järnhand, men det är en tjej med stark vilja så det går sådär. Hon hittar en vildhäst som hon vill tämja. Farsan blir ursinnig. Tjejen tränar hästen i smyg på nätterna tills hon en natt skadar sig. Farsan säljer hästen, tjejen bölar ögonen ur sig... und so weiter.

I slutet av filmen säger pappan allt det där som min pappa aldrig sa, men jag vet att han tyckte. Hela mitt liv har jag av olika anledningar trott att han inte älskat mig, inte brytt sig. Ända tills han blev sjuk. Först då kunde jag se klart- hela mitt liv har jag blivit grundlurad att tro saker som inte var sanna. Sorgligt.
Så när jag såg den här filmen, bröt jag ihop helt. Så vackra ord. Som jag behövde höra. Och på nåt sätt känns det ändå som att det var pappa som sa dem till mig. Sa vad jag behövde höra, i mitt liv, just nu.

Vem?

Vem är det egentligen som varje fredag i Let's Dance har som jobb att säga:
Maria Öhrman
Dermot Clemenger
Ann Wilson
Tony Irving
när poängen delas ut?
Vad har han i lön?
Vad kallas hans yrke?
Vilket fack är han med i?
Hur sökte han jobbet?
Vad gör han resten av året, reklamfilms-voice-overs? Eller andra liknande program?

Pleeaaseee, I'm dying to know!

Problem...

Jag orkar inte skriva om sorgen just nu, det känns som att det blir ännu värre inuti då. Jag kommer skriva om allt som hänt sedan pappa gick bort, bara inte just nu. Men let's just say; jag har haft problem av den sorten att jag skrivit brev till både Insider och Uppdrag granskning. Chansen är förstås bortåt en på 2 miljoner att de skulle vilja göra nåt av mina problem. Men ändå- jag är på den nivån att jag är tvungen att be om den sortens hjälp.
Says a lot.

Istället skriver jag om annat här en stund.

Everydaystuff liksom...

Vad Orup måste ha tänkt när han skrev sin "Måndag-Fredag":

"Vad gör vanliga människor? Okändisar...
Matar katter, städar, rastar hundar, går på posten. Det är väl sånt de gör varje dag??"

Orup, posten är nedlagd sedan ÅR tillbaka. Och hur många katter och hundar tror du att folk har egentligen i ett genomsnittsboende? "Jag har matat katterna, jag har rastat alla hundarna..." Ett helt zoo??

Skriv en låt om vad såna som DU gör på dagarna istället. Pleeease. I'm dying to know. Stick to reality!

Snabb uppdatering...

* Fortsätter försöka bli gravida... Första försöket förra månaden resulterade i mens trots tusen grav-symtom.. Nu ligger jag lågt och känner inte efter. Mensen ska komma vilken dag som helst. Jag hoppas dock att den inte gör det.

* Pappas fd. sambo som "lurade" av mig och syskon pappas br för bara sextusen kr- Hon har nu sålt densamma för t r e t t i o t u s e n. Jag hatar, är upprörd och undrar över vilka fruktansvärda människor som lever och går omkring på denna jord helt ostört och beter sig hur f*n de vill. Det är jobbigt att känna allt detta och jag vill och önskar bara att jag kunde glömma att hon existerat.

* Jag är förkyld och har huvudvärk.

SvDs "Idag"

Här kan ni (eh om någon läser that is? jag vet inte jag) läsa Svenska Dagbladets artikelserie Idag, som handlar om hur man blir behandlad av myndigheter när någon dör. Kortfattat beskrivet. Läs, det är mycket intressant.
Och om ni ändå läser kan ni passa på att gissa vilket inlägg i "mejlskörden" som jag skrivit.

Quornkväll...

Ikväll blir det Quornschnitzlar fyllda med mozarella och paprika. Till det ris, chili & mango-creme fraiche och ett glas vitt vin. Gött dä!

Det har varit en bra jobb-vecka. Jag har haft riktigt kul med kollegorna. Men som vanligt har jag haft precis noll energi när jag kommer hem. Trots rosenroten...

Rosenrot...

...rekommenderar jag istället för anti-depressiv medicinering. Ja om man inte har några tvärdjupa depressioner utan som jag, känner mig allmänt likgiltig inför livet och orkes- och viljeslös och har en tung stor sorg att bära.
Rosenrot gör mig gladare, inte lika lättretlig, mer social. Det gör inga underverk, men det hjälper.
Jag tar två varje dag.

Enkät...

..hittad hos Linda Skugge.

Min kvinnliga sida:
[] Köpt en hårfön?
[x] Sminkat mig i annat avseende än att se rolig ut?
[x] Följt med som smakråd vid en shoppingrunda?
[x] Pratat känslor?
[x] Tänkt på att matcha mina kläder?
[x] Berömt en person av manligt kön för sitt utseende?
[x] Ringt upp en person utan konkret syfte?
[x] Funderat på namn åt mina barn?
[ ] Insett storheten hos Barbra Streisand?
[ ] Druckit Cosmopolitan?
[x] Sett ett avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Sett två avsnitt av "Sex and the city"?
[x] Känt mig sugen på en kopp te?
[x] Känt glädje över att få blommor i present ?
[x] Gjort någonting romantiskt på eget initiativ?
[x] Blivit arg utan anledning?
[x] Gråtit efter 9 fyllda år?
[ ] Brytt mig om H&M:s val av modell?
[x] Pratat skvaller?
[x] Varit arg/sur utan att tala om det?
[x] Kramat en kille?
[x] Dansat?
Totalt: 18 poäng

Min manliga sida:
[ ] Ljugit om hur mycket jag har druckit?
[ ] Ätit en blodig stek?
[x] Läst en biltidning?
[x] Framgångsrikt använt en borr, hammare och diverse andra redskap?
[ ] Lovat att ringa dagen efteråt och sedan struntat i det?
[ ] Skött grillen under en grillfest?
[ ] Läst en bok av Jan Guillou?
[x] Läst ett nummer av slitz?
[ ] Dunkat någon i ryggen i syfte att få denne att känns sig uppskattad?
[ ] Känt mig hungrig efter att ha ätit en hel pizza?
[ ] Gått på en Ulf Lundell-konsert ?
[x] Använt händerna till att slå någon i syfte att skada denna person?
[x] Sett alla Die Hard och Rockyfilmerna?
[x] Diskuterat bröst?
[ ] Gjort lumpen?
[x] Läst nick hornby?
[x] Känt mig nödgad att bräcka någon i armbrytning?
[x] Känt mig häftig över att åka jättefort i en bil?
[ ] Enbart stirrat snettuppåt vid besök på en pissoar?
[x] Lagat någonting på egen hand?
[ ] Skrikit "kom igen nu gubbar" på en fotbollsplan?
[ ] Tävlat i att dricka öl?
Totalt: 10 poäng.

Jag vill ha allt. Nu!

Jag är verkligen inne i en jag-vill-ha-dimma just nu.
Jag vill ha ALLT. Nu. På en gång. Jag tror det är en sorts biverkan eller ska man kalla det bieffekt av att jag mått så dåligt så länge.

Jag vill ha flexibla arbetstider och hög lön.
Jag vill ha en familj.
Jag vill ha roligt med mina vänner.
Jag vill ha semester så jag kan resa.
Jag vill ha en till katt.
Jag vill ha en billigare gärna etanoldriven bil.

Var det allt?

Snabb uppdatering bara..

Det har varit en jobbig vecka. Jag har nästan jobbat ihjäl mig. Jag har dragit på mig arbetsskada för jag sitter fel på jobbet. Det är svårt att tänka på hur man sitter hela tiden! Så jag har smörjt mig med Ibumetin gel eller linement nästan varje dag. Och nu när smärtan preciiiiis avtagit, så blir det måndag igen...

Annars har jag mest slappat... Igår kollade jag Melodifestivalen. Jag tyckte om Andreas Lundstedts nummer. Jag har aldrig gillat honom, men jag tyckte låten var party och tror den funkar internationellt. Men svenskar är så... inskränkta. De röstar på Tommy Nilsson, som mest av allt börjar likna sin svärfar i klämkäckhet och sträck-ut-din-hand-texter, bara för att han en schlager-legend. För inte var det för låtens skull folk röstade. Det var för att Tommy är Tommy. Anna Books låt var lite party och väldigt mycket schlager, så det kan jag förstå. Men Tommy?!
Ja ja. Whatever. Han vinner ändå aldrig i globen när den dagen kommer.

På barn-görandet-fronten har det varit lite viloläge. Den som lever får se...

Coolingar!

F*n, jag gillar gunget i den här låten.

Utmaning

Hittade denna utmaning hos Magnus. Här kommer mina svar (råkade bli lite konstiga färger på dem...):

1. Vilken svordom använder du mest?
Fan. Jävla skit.

2. Äger du en iPod?
Nope.

3. Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
06.10 men jag snoozar 2-3ggr

4. Hur många resväskor äger du?
Tre.

5. Använder du flip-floppar?
På sommaren, ja.

6. Var köper du dina matvaror ifrån?
Coop, Ica. Lidl, Willys eller Hemköp ngn gång ibland.

7. Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden?
Ta den- jag lyckas alltid göra konstiga miner.

8. Vilken var den senaste filmen du såg?
The Holiday, på bio. Den var bra.

9. Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en
kompis?
Helst med en kompis då.

10.Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
Ett hus eller en bil eller..... betala av mitt csn.

11. Har någon någonsin kallat dig lat?
Ja, någon som trodde en massa idiotiskt om mig på mycket lösa grunder.

12. Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare?
Nej. Jag har provat Movina (Johannesört), men jag blev så extremt ljuskänslig dagen efter.

13. Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Nån gammal Pontus & Amerikanerna.

14. Vilken är världens bästa artist just nu?
Jag är inte fjorton år, jag är inget Michael Jackson-fan heller, men Darin är faktiskt en så fruktansvärt bra artist att jag tycker att han borde stå på en stor arena i USA egentligen. Jag tycker helt ärligt att han är en ny Michael Jackson (minus pedofilin), så begåvad är han. Men om jag ska välja nån i min egen musiksmak blir det Bryan Adams.

15. Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall
VAD?
Ja, någon har berättat någon annans hemlighet för mig.

16. När var senast någon stötte på dig?
Jag vet inte, skulle inte märka om någon gjorde det.

17. Vad åt du till middag senast?
Snabbmakaroner & burk-köttfärssås.

18 Använder du huvtröjor?
Ja, ibland.

19. Kan du vissla?
Ja. Men inte busvissla.

20. Vem var den senaste som ringde dig?
Spärrservice ringde. Jag svarade inte.

21. Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
Berg- och dalbanan, superrolig och i princip det enda jag kan åka utan att bli illamående.

22. Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?
Ja. Alla snackar skit om alla.

23. Vilket riktnummer befinner du dig i?
Hur så?

24. Tittade du på tecknat när du var liten?
Ja, men inte så ofta. Riktig film var ju bättre.

25. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Det är ganska stort...ett av landets fem största tror jag.

26. Hur många syskon har du?
Ett.

27. Är du blyg inför det motsatta könet?
Lite i början av en relation, vare sig den bara är av vänskaplig karaktär eller ej. Men när de första spärrarna lossnat finns det ingen hejd på mig, jag är mig själv och här är jag.

28. Vilken film kan du alla replikerna till?
You’ve got mail, Dirty Dancing, Cocktail, Girls just want to have fun, Sällskapsresan, Bröderna Lejonhjärta.

29. Äger du några popband t-shirts?
Ja.

30. När flög du senast?
I slutet av december.

31. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
Fyra.

32. Läser du för skojs skull?
Ja, både böcker & tidningar.

33. Pratar du några andra språk?
Engelska, lite spanska, väldigt lite tyska.

34. Diskar du din egen disk?
Diskmaskin.

35. Har du gråtit offentligt?
Ja.

36. Har du en stationär dator eller en laptop?
Stationär. Har en laptop, men den e gammal.

37. Försöker du alltid lära dig nya saker?
Ja.

38. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Nej.

39. Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?
Ja.

40. Kan du kasta macka?
Har kunnat...länge sen jag provade.

41. Har du någonsin varit på Jamaica?
Nej.

42. Vad har du med dig in på bion?
Nån godis, inte popcorn, och en icke-kolsyrad-dryck.

43. Vem var din favoritlärare och varför?
Sociologiläraren på gymnasiet. Han öppnade en ny värld. Han behandlade oss som människor. Han såg var och en av oss som en unik, underbar människa. Han delade med sig av sig själv, sitt liv och sina erfarenheter och gjorde intryck som för alltid består. Ska jag fortsätta?

44. Har du dejtat någon av en annan religion?
Nej.

45. Vad har du för väder?
Otäckt kallt och klart.

46. Har du en blogg?
Ja.

47. Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Sociologi, geografi, musik.

48. Gillar du att flyga?
Nej jag brukar bli flygsjuk.

49. Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
Humor

50. När sov du senast på golvet?
Ingen aning faktiskt, måste varit länge sen. I nian?

51. Vilken är din favorit drink?
Marguerita.

52. Gillar du din boende-situation?
I’m loving it!

53. Vilken är din mammas hemstad?
I won’t say.

54. Din pappas hemstad?
I won’t say.

55. Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
Helst 8, blir oftast 5-6 tyvärr.

56. Är dina dagar fullbokade och stressiga?
Oftast fullbokade, och hyfsat stressiga. På jobbet that is.

57. Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
Nej. Jag var en sån som gillade att lära mig- och payed attention.

58. Vilken är din favoritfrukt?
Päron.

59. Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Nej jag har aldrig ens fattat hur man räknar kalorier, har aldrig brytt mig. Har aldrig behövt för jag e så spinkig.

60. Hur gammal blir du nästa födelsedag?
28.

61.Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
Fruktansvärt petig, hade femma i svenska och är also known as ”stavnings-hitler”.

62. Tror du på liv på andra planeter?
Jag vet inte, kan inte bestämma mig, så både ja och nej.

63. Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
Min chef. Igår. Jag är fortfarande rasande.

64. Tror du att Gud är man eller kvinna?
Tror inte att Gud har ett specifikt kön faktiskt.

65. Vad var det senaste du åt?
Två Ipren & två treo.

66. Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
Motsatta faktiskt. Jag är inte så komplicerad av mig som kvinnor kan vara, därför funkar jag bäst med män.

67. Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Min bror valde, efter en sång han gillade.

68. Gillar du senap?
Hatar all form av senap!

69. Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
”Skit i det, det blir bättre”... eller ”Varför?!?!” it depends.

70. Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
Ja, om jag fick en miljon.

71. Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
jag har ingen aning faktiskt.

72. Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall?
Nej men från Tradera- det senaste var en cd-skiva, en raritet.

73. Tycker du om att krama folk?
Ja jag är en väldigt fysisk tjej som kramas väldigt gärna men brukar lägga band på mig och låta bli- kramar bara mina tjejpolare när vi ses, och min karl.

74. Skulle du säga att du är trendig?
Ja, hyfsat faktiskt.

72. Äger du en digitalkamera?
Ja, 2 st.

73. Vilka kändisar har du blivit jämför med?
Sandra Bullock. Agneta Sjödin. That’s it.

74. Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
Stör mej mycket.

75. Vilka böcker, om några har fått dig att gråta?
Pigge Werkelins bok om tsunamin. Minns inga fler... jo Pelle Svanslös- den klarar jag inte av att läsa!

76. Tycker du att du är attraktiv?
Nej, men att jag ”får duga”, hahaha! Nej inte attraktiv, men jag är ändå nöjd liksom. Inte ful heller.

77. Vad är du allergisk mot?
All form av tobaksrök och -lukt.

78. Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
Ja, ibland.. men inte så ofta.

79. Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
Tobias, påstår min mamma.

80. Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om
Monogam, Fotbollsfrun, Louise.

G-test & menssnack...

Efter ett par veckor av vad som måste ha varit total mänsklig skendräktighet, kom det lite mens idag och för säkerhets skull gjorde jag ett g-test som också visade negativt.
Dessa symptom har jag haft (som jag aldrig annars haft):
Molvärk i livmodern (mensvärk utan mens)
Obeskrivlig trötthet
Yrsel
Uppsvälld mage
och lite allmänt konstiga känslor också.

Så det blir väl ett nytt försök..
Trial one: failed.

För övrigt har jag kanonbra nattbindor från gran canaria. Det är nån sorts uppsugande gel i dem. Och på varje binda står små söta tips och tankar, som t ex:
"Los hombres también tienen un ciclo hormonal"
(Män har också en hormonell cykel)
Som om det skulle kännas bättre då, jag har floder av mens och precis skitont??
"Truco 5 contra el sindrome premenstrual: evitar el café y el tabaco"
(Tips nr 5 mot premenstruella syndrom: undvik kaffe och tobak)
Men.. om en tjej som röker inte röker innan mens, blir inte hon bara ännu mer skitförbannad då??

Innan jag skrev dagens inlägg undrade jag tyst för mig själv om jag kan skriva om sånahär saker i min sorgblogg. Men jag kom på att det är ju MIN blogg, jag skriver väl om jag vad jag vill...

Kanske, kanske...

Jag har känt länge att jag vill ha min egen lilla familj nu när det blivit såhär. Vi vill ha barn. Så kanske jag snart byter ut den här bloggen mot en gravid-blogg. Eller, jag vill nog ha den här bloggen kvar också, för att ventilera.

Jag håller nästan andan av förväntan. Tills vi vet.

Osvenskt att prata om sorg...

Igår tittade jag på "Världens modernaste land". Avsnittet handlade litegrann om hur typiskt svenskt det är att inte tala om sorg. (Medan man i andra länder får besök av hela sin bekantskapskrets när någon närstående gått bort). Och så är det faktiskt. Jag har inte velat stänga in mig i min sorg. Därför har jag försökt att prata om den med vänner. Inte på något värst ingående sätt heller, så att jag så att säga skrämt dem; utan bara sagt ärligt hur jag mår/vad jag tänker på/etc när de har ställt frågor. De vännerna slutade höra av sig på ett tag. Den enda som stått vid min sida genom alltihopa, det är den mest osvenska av min vänner. Hon som bott på flera olika sidor av jordklotet.

Jag är inte bitter över hur folk har betett sig, jag bara förundras över hur märkligt folk reagerat. Vad är det som gör, att svensken vill så långt bort h*n bara kan komma från en sörjande?

Nyheter...

Hoppas att detta fungerar och kan hjälpa.

Ett långt, depp. brev...

Har jag skrivit nåt om hur semester var? Hm, hursomhelst så var den bra. Sol, vind, vatten. Vin, Bacardi, kaffedrinkar from heaven. Underbara strandpromenader med vackra utsikter. Med mera.

Första jobbveckan efter ledigheten har varit... jobbig. Har inte alls kommit igång. Kroppen känns seg fortfarande, jag vill helst av allt bara sova. Länge. Gå i ide ett tag. Jag vill vara björn. Men om jag var en björn skulle jag förmodligen inte alls kunna sova utan vara vaken och undra var i h-e är vintern?? Var är min dvala??

Efter julen kom en försenad julhälsning från mina släktingar i USA. Jag har inte orkat skriva till dem på länge. Inte sedan förra året någon gång, när Pappa just insjuknat. Släktingarna skrev att de undrade hur det var med honom, att de var oroliga. Så idag satte jag mig ner och skrev ett väldigt långt svar, om allt som hänt, om hur mitt liv har varit, och om hur det är nu. Det gjorde ont att tänka tankarna fullt ut, att skriva orden om hur jag egentligen mår och sedan läsa dem i skrift.

Ont.

Ikväll har jag filmkväll. Jag har hyrt film, yeah that's right, jag B E T A L A R för att se film, till skillnad från alla andra i hela världen som laddar ner å laddar ner. Jag hyrde: Tjenare Kungen (I have a thing for Ulf Malmros), En dag i livet (fastän jag inte tål JLo), och This divided state (Michael Moore äger).

Min vecka...

Semesterveckan var lite kall & blåsig, men väldigt rolig! Vi slappade mest, jag låg mest och läste på stranden.
Idag har jag shoppat, men inte på nån rea. Eftersom min mage är för degig för alla mina låga jeans och jag dessutom har insett att jag inte får på mig dem längre, köpte jag ett par helt underbara stretchjeans med hög midja på Lindex idag. Och så blev det en ny handväska på Åhléns (som sambon hävdar att jag inte behövde).
För att handskas med sorgen har jag insett att jag måste ha något att se fram emot, liksom inom den närmaste framtiden, hela tiden. Nu har jag & en kompis bokat biljetter till Orup & Lena Ph på China i februari.

På julaftons natt drömde jag om Pappa. Jag drömde en helt vanlig dröm om jag vet inte vad, när jag helt plötsligt liksom bara sögs in i detta andra, helt plötsligt var jag och sambon på ett fik och där satt min kusin och fikade med Pappa och kusinen blev inte glad, för vi liksom inkräktade på HANS julaftonstid med Pappa, men det var som att Pappa hade bestämt att han ville ha oss där precis just då. Vi pratade väl om vanliga saker, inget speciellt, men den genomgående känslan var att det viktiga var inte vad vi sa, det viktiga var att vi var där. Pappa skämtade lite om käket, att han fick vaniljglass. Han hade velat ha julmat, men tydligen fick han när han "var och hälsade på" bara äta sånt som han tyckt om mot slutet. Så vaniljglass. Helt plötsligt var så att säga besökstiden slut, och vi visste att han måste tillbaka. Innan jag sögs ut ur drömmen frågade Pappa mig om telefonnumret till min sambos syster. Han skulle ringa. Jag förstod inte varför. Men jag förstod när jag vaknade, jag fick tankar i huvudet som inte var mina. Jag var upprörd, skakig, väckte sambon, berättade. Jag antar att det låter konstigt. Men det där var ingen vanlig dröm. Det var min Pappa som ville säga God Jul.

Nu åker jag iväg...

Imorgon åker jag & sambon mot Las Palmas & sedan vidare till San Augustín.
Idag lämnade vi bort våra älsklingar, våra två katter. Det känns för jävligt, jag har rå-ångest. Fattar inte hur jag någonsin ska kunna bli morsa när jag inte ens klarar av att lämna bort katterna till kattvakt 8 dagar om året?!
Sedan åkte vi förbi Pappas grav och jag tände ljus i lyktan. Jag stod där och pratade lite med Pappa. Det brukar jag inte göra, inte mer än hej eller hejdå eller liknande. Men nu pratade jag. När vi skulle gå därifrån bröt jag ihop. Jag grät, grät, grät. Jag kan verkligen inte fatta. Vill inte heller.
(Detta är förresten en jävla-skit-högtid.)
Rödgråten åkte jag vidare till min mamma och gav några paket till henne och till min brorsdotter. Jag stannade inte, tog inte ens av mig jackan, fick ingen kram, min sambo fick knappt ens ett hej. Det är rätt kyligt där.

Men imorgon sitter jag i värmen, förhoppningsvis. Kanske i hotellbaren?
Vet inte hur det funkar att blogga från mobilen, jag har ingen bloggmobil. Men jag kanske testar.

Vi hörs snart igen!

Ingen stress...

Imorgon är det dags, då åker vi till flygplatsen å vidare till gran canaria. Jag kan inte riktigt fatta det. Är det imorgon? Verkligen? Idag fick jag panik över min mini-resväska. Åkte till lågprisvaruhuset å köpte en storlek större. Men jag har ingen överväldigande lust att packa. Jag borde ha kört igång för länge sen med att leta reda på sandaler och små sommartoppar... men det är lugnt. Jag hinner.

Jul ikväll...

Helt plötsligt blev jag så fruktansvärt damn sugen på julskinka. Klockan sju, hinner jag ner till coop? klart! Väl därinne, irrar runt, hittar färdigskivad julskinka till sist, tar några potatisar, några till- sambon kommer kanske hem i tid ikväll? En julmust, en julöl, vaniljte nu ska den här jävla förkylningen väck, grapefrukter och clementiner. c-vitaminchock. Letar febrilt efter family living, kollar ena hyllan, kollar andra hyllan. Nej finns ingen family living. Jävla skitaffär. Halstabletter nästa stopp. Inte ens fisherman's salmiak går att uppnå, inte heller vicks med honung bara äcklig citrus som ger brainfreeze.

Julcraving, jag, jag som hatar julen just i år. Eller åtminstone julskinkecraving. Men lite oroväckande var att jag stannade till vid de vackra julkorten. Insåg att jag inte har nån att skicka till, och hade jag det så skulle det redan vara försent för man måste posta senast igår och det blir ju himla svårt.

Nåja. Nu står potatisen på spisen och jag är mysigt julvarm inuti. För en kväll.

Författardrömmar...

Jag har alltid haft en dröm om att skriva en bok. Och få den utgiven. Jag har alltid skrivit mycket, dagbok, poesi, brev (både skickade och icke-skickade), ja jag har skrivit allt, alltid, hela livet. I skolan fick jag alltid väldigt fina betyg på uppsatser och annat skönlitterärt arbete. Ständigt har drömmen funnits där. Jag måste bara våga försöka. Våga sätta mig ner och börja på något. Jag känner att jag börjar komma till den punkt i livet då det är dags.

Idag hade jag en bryta-ihop-dag igen. Jag tillät mig tänka, känna efter. Sambons tröja blev blöt av tårar. Tur att han fanns där, just då. När det blir sådär, gör det fysiskt ont i hela kroppen, jag blir som förlamad av sorg och orkar knappt andas.
Jag börjar så smått att inse att livet går vidare trots sorgen. Dagarna går ju. Inte så att jag fått någon distans till allt som hänt, inte ännu. Men jag kan se att jag har mycket liv kvar att leva. Utan Pappa.

Ett kusinbarn är fött...

Den 13:e, på självaste luciadagen och på min farfars (kusinens morfars) födelsedag, föddes en liten kille. Landstinget lägger ut bilder på alla newborns på nätet, och när jag kikade in där idag fanns han med! Söööt. Och skrattretande lik sin farfar!

Min faster- barnets farmors syster- berättade för mig att när min farfar föddes var det där med födelsedatum inte så noga. Prästen hörde fel i kyrkan, så i alla register står det att han föddes 11/12, istället för 13/12. Dock grattade alltid farfars mamma honom på rätt dag, med orden "skulle inte JAG veta när pöjken är född?!!" =)
Det var tider det... probably...

Idag är min första semesterdag. Det blev en starkis till lurren. Gött dä!

Stort...

"På en sekund genom din blick jag föds..."

Questionaire...

...snott från Fotbollsfrun.

Spytt på en vägg? Ja det har jag säkert gjort. Men jag minns det inte.

Kissat på dig när du var över 10 år? Nej
Förnekat förintelsen? Nej
Följt "Skilda Världar"? Ja. Why?

Kommit på din mamma med att tjuvröka? Ja, mer än hundra ggr.

Sagt nej till ett samlag? Ja det har hänt.

Hånglat med nån av samma kön? Yes

Snott någons mobiltelefon? Nej
Varit medvetslös? Ja det tror jag.
Spytt i en krukväxt? Nej

Rensat en fisk? Nej men jag har stått bredvid och kollat på många ggr.

Skjutit en älg? Skulle ALDRIG!!! Älg = vackraste djuret.
Hånglat med nån riktigt ful? Ja det kan väl hända.
Gjort nåt riktigt dumt? Ja.
Gjort nåt du verkligen ångrar? Ja.
Röstat på Folkpartiet? Nej
Anmält dig på Arbetsförmedlingen? Ja

Fått jobb via Arbetsförmedlingen? Nej skulle inte tro det va.

Varit på anställningsintervju? Ett antal.
Blivit full på ett släktkalas? Nej

Varit full på julafton? Nej, men salongs.
Varit nykter på nyårsafton när du var över 15 år? Ja.
Slagit sönder en TV? Nej.
Prenumererat på Vecko-Revyn? Nej.
Gått på Friskis & Svettis? Nej.

Hävdat att kvinnor inte kan köra bil? Ja, gamla tanter är illa ute på vägarna.

Varit gravid? Nej.
Fått barn? Nej.
Åkt ambulans? Nej.
Åkt in på akuten? Ja. Ett antal ggr.
Gillat Take That? Yes. Säger bara: Hovet -94, jag & bästisen. Vi var 15. (år)
Gjort nåt riktigt olagligt? Nja

Blivit ihop med nån du träffat på Lunarstorm? Skulle aldrig.
Hetsätit? Nej har aldrig haft problems med mat.
Snytit dig utan näsduk på offentlig plats? Nej men i skogen
Torkat dig med handduk när toapappret tagit slut? Räknas pappershandduk?

Läst en roman av Ulf Lundell? Håller faktiskt på med min 1a Lundell just nu!

Läst på universitetet? Nja, högskola.

Färgat håret blått? Nej.
Blivit polisanmäld? Inte än.
Slagit ner någon? Ja.
Slagit någon blodig? Ja, fan vad arg jag var. Och vad chockad den stackars killen blev!

Skämts över dina föräldrar? Bara över mamma faktiskt. Pappa har jag alltid tvärtom varit stolt över. Men så är/var de fruktansvärt olika också. (Och jag var tydligen smart redan som barn.)
Skämts över din bästa kompis? Ja. Jag minns speciellt en episod när hon 26 år gammal hånglade med minst fem olika grabbar bara p å v ä g e n n e r till krogen. Då önskade jag att det funnits en rymdfärja lättillgängligt.
Skämts över dig själv? Ja, titt som tätt.

Hånglat med en brat? Nä skulle aldrig.
Spytt av dålig mat? Matförgiftad oh yes.
Tyckt att detta quiz skall avslutas nu? Ja det var äckligt långt faktiskt. Men annorlunda.

Fabriksbesök...

Idag hade vi årsavslutning med jobbet. Vi besökte fabriken där min Pappa jobbade när han var ung. Innan jag föddes. Det är helt sjukt hur allt hänger ihop. Hade inte Pappa blivit så sjuk, så hade jag tackat ja till ett jobb i en helt annan stad. Men nu tackade jag nej till det. Han gick bort. Och istället dök det upp ett jobb här, i den stad där han bott och arbetat. Det är så konstigt. Det är som om det på något sätt var meningen. Allt. Genom att bo här kanske jag förstår honom bättre? Jag vet inte vad meningen med allt är. Kanske bara att jag skulle få det bästa jobbet jag kunde få. Hur som helst, var det en konstig känsla att gå där på det fabriksgolv som Pappa gått på i flera års tid, en gång i tiden. Som om någon sorts cirkel sluts.
Och senare kom ett Luciatåg och sjöng. Lucian sjöng "Tänd ett ljus", solo. När hon kom till orden "Det är mörkt nu, men det blir ljusare igen" så hade jag tusen gråt-klumpar i halsen. Svalde bort dem. Chefen satt bredvid.

En fin dag idag. Ett steg närmare min Pappa som är borta.

Open Water *spoiler*

Ok. Vi hyrde film i helgen. "Open water". Se den inte.
Det här är hela filmen:
Ett par åker på second honeymoon till Bahamas.
De åker ut med en båt mitt ute på öppet hav för att dyka.
De som har båten räknar fel och råkar köra ifrån paret när de fortfarande dyker.
De blir lämnade på öppet hav.
De flyter. De skriker. I ett par dygn. "Where's the boat?!"
De blir sjösjuka och spyr. Och simmar bort från spyorna.
Det kommer hajar. Och sånadär pirayor typ. Och brännmaneter. "Something bit/burnt me!" eller "Something just chewed on my leg!"
De somnar och kommer ifrån varandra. "Where are you?!"
Mannen dör (förblöder) och kvinnan släpper iväg honom i vattnet. Hajarna käkar upp honom.
Inne i land hittas deras utrustning på kvar på båten. Stort räddningspådrag inleds.
Ute i havet cirkulerar haj-gänget runt kvinnan.
Hon slänger sin utrustning och dränker sig själv.
Eftertext.
Som sagt. Se den inte.

Rockbjörnen...

Rockbjörnen-finalisterna är klara. Dixie Chicks blev inte nominerade någonstans. Fast de borde ha blivit nominerade & vunnit både "Bästa utländska grupp", "Årets utländska låt" och "Årets utländska skiva". Om de kategorierna finns. Jag minns ärligt talat inte riktigt.
Och var är Moneybrother? Ok att plattan knappt ens hunnit komma ut, men låtarna är redan klassisker ju!
Ärligt, är det bara fjortisar som röstat?? När man röstar ska man ange sitt "lunarnick"?!?! Agnes, Ola, Sebastian och Darin är nominerade. Och Westlife.
Pleeeease. Save me from this country!

Brännö Serenad

Jag har snöat in på Moneybrother... på svenska..
Och Hellströms text är helt magnifik i denna låt.

Värmen...

Igår åskade det. I december.
Jag har ingen Pappa längre. Och det åskar. I december.
ÄR det bara en mardröm?

Jag har börjat läsa igen. Jag har alltid, i hela mitt liv, läst böcker. Oavbrutet. Men sedan i januari har jag inte kunnat koncentrera mig på en bok. På ett fiktivt liv, overkligheter. Även om det så att säga varit verkliga overkligheter. Men nu har jag börjat läsa igen. Det måste väl tyda på att jag mår bättre, på något plan. Jag läser Ulf Lundells "Värmen". Jag har aldrig tidigare läst en bok av Lundell. Men f*n va bra han skriver! Kan inte sluta läsa. Och det finns en sorts värme i hela boken. Jag drogs till boken pga av titeln, där den låg på en hylla på Coop.
And I love it.

Moneybrother...

Haha, Skugge citerade sig själv om Moneybrother idag.. hon dissade ganska rejält kan man säga. Själv gillar jag Moneybrother, han kommer ju från LUDVIKA =) Dessutom är han sådär charmig... en sån karl jag faller pladask för!

Lyktan...

Jag brukar åka till Pappas grav varje söndag och tända ett nytt ljus i den gråa lyktan. Men det är tio mil enkel resa. Idag orkade jag inte. Vet inte varför jag lägger sådana krav på mig själv. Men jag har otroligt dåligt samvete för att jag inte var dit. Istället gick jag en promenad till kyrkan (när gudstjänsten precis slutat) här och tände ett ljus i ljusbäraren. Men det var absolut inte samma sak. Jag tror att jag fortfarande, för min egen hälsas skull, behöver åka till graven varje söndag.

Det är som att hälsa på Pappa, men ändå verkligen så fruktansvärt långt ifrån det.

Lika som bär... #2

Mora
träsk-Leffe
och...

Den enda...

Idag har jag varit på Coop och shoppat en massa onödiga saker som jag inte behöver. Bl.a. ett par helt underbara svarta sloggi-stringisar. Så sköna! Sloggi trodde jag var för tanter som måste ha mjuka material och som bara använder trosor i mammeluck-storlek. Men icke!

Jag köpte en fin lila klänning till min brorsdotter som är 7 år. Julklapp. Den enda jag köper i år. Kom på att jag vet inte om jag någonsin får se henne igen, då resten av den s.k. familjen inte vill veta av mig längre. Men jag tänker hur som helst skicka julklappen. Jag älskar henne, och jag är nog tyvärr den enda som verkligen brytt sig om henne. Hon saknar mig nog, stackars liten..

Du vann i min värld...

Idol är över. För i år. Jag röstade på Erik. Kanske inte för att han var bäst, det var oerhört jämt. Men för att han gett a l l t av sig själv varenda fredag. För att jag älskar hans röst. För att han var lite av en underdog (trots att han var fruktansvärt bra) gentemot Markus. För att han har det där speciella i blicken, det där som säger mig att han brinner, har genuina känslor och är en riktig man. För att jag röstade med hjärtat, precis som han sa.
Att se Erik kämpa och höja sig själv (till sin egen förvåning) varje vecka har varit guld, har betytt oerhört mycket för mig den här hösten. För jag har själv kämpat så in i... fast på helt andra plan. Varenda fredag har jag grinat framför tv:n.
Om jag någon gång har turen att träffa på Erik ska jag försöka ta honom åt sidan och berätta vad han betytt för mig den här hösten/vintern. (Och jag är 27 år gammal och brukar inte ta kända människor åt sidan och berätta vad de betytt för mig...)

Citerar Bellman..före 16.00 !

"Ställ dig vid bänken
ragla mot skänken
Känn dig nu före,
var står din butelj?
Grumla'n och skaka'n
och under hakan
Sätt nu fiolen
och klunka och svälj!"

Hey, jag har fått i mig en starköl (fat) och en fisherman's shot (för onda halsen) och klockan är inte ens fyra! Vad begär ni? Här citeras det hejvilt..

Det börjar sjunka in nu att vi ska åka till gran canaria om 19 dgr. n i t t o n. Jag som aldrig kunnat tänka tanken att fira något annat än en traditionell jul. Men där ser man. Hur fort hela ens liv och alla ens förutsättningar kan förändras. Allt man trodde var stabilt kan haverera, jävligt fort dessutom.

Tänk på detta denna 1:a advent.

Gott liv...

"Mad world".. undrar hur många ggr jag har lyssnat på den nu.

Jag har bestämt att jag ska skriva om en sak varje dag som gjort mig glad för stunden. Som gjort att jag för en liten, liten, stund glömt allt det hemska och min sorg.

Idag var det en så löjlig sak som att jag fick inspiration och kom på vad jag skulle laga för middag. Jag gick till ICA och köpte de grejer jag behövde (lufttorkad skinka, pesto, mini-fraiche, light-cider m.m). Och kände mig sååå glad och nöjd med mig själv. När jag kom hem insåg jag att allt jag köpt var ICAs egna märke "gott liv!".
Nån mer än jag som blir glad av ICAs egna varor (som dom gör själv)?
Nån?
Inte?
Hm. Undrar om det e nåt fel på mig iallafall. *börjar bläddra i en husmors medicinlexicon*

En vän när det stormar...

I find..
..att inte många vänner visar medkänsla eller sympati eller någon som helst förståelse för hur jag mår just nu. Jag har inte berättat för många. Men av de jag berättat för, är det bara en som verkligen b r y r sig om och som verkligen har t a g i t i n min sorg och l y s s n a t. Elin. Och när jag tänkte efter idag, har det verkligen alltid varit Elin som har funnits där. (Ja, utom de där larviga åren på gymnasiet när vi inte pratade).
Och av det lär jag mig.. att jag alltid ska lyssna på henne också. Jag vill vara en lika fin vän som hon är. Alltid.

Jag är mitt på öppet hav utan livflotte, båten försvann och jag sprattlar för mitt liv för att inte drunkna. Då räcker underbara Elin ut sin hand, och jag kan vila kroppen. Åtminstone för en liten stund.

Gary Jules - Mad World (live)

Sorgsång.

Några förvirrade Dagens Ord...

Jag har svårt för att skriva just nu. Jag mår inte alls bra, sorgen äter upp mig inifrån. Jag är konstant trött. När jag kommer hem från jobbet orkar jag ingenting. I n g e n t i n g.
Idag sprang jag på den där tjejen på jobbet som också förlorat sin pappa. Jag frågade hur hon mådde, jag antar att jag ville få höra att hon också mådde skit, men jag fick ett "bara bra" till svar. När hon sen frågade tillbaks hur jag mådde, kunde jag bara inte ljuga så det blev ett "hyfsat". "Bara hyfsat, vad är det då då?" undrade hon.
Ja, vad är det då då. Va fan säger man. Jag mumlade fram något om magkatarr och medicinering.

Ibland förstår jag inte andra människor. Men för henne kanske det inte känns såhär? För henne kanske traumat är över iochmed att begravningen är förbi. För mig var det ungefär då som traumat började, och sen dess har flera månader gått och allt har bara blivit värre.

Slutsats: jag borde veta bättre än att försöka prata om saker som sorg, känslor, etc med folk jag egentligen inte känner. Människor vill inte besvära andra med sitt. Det vill inte jag heller. Så om du blir besvärad av den här bloggen och allt jag häver ur mig, läs den inte.

En trött blekfis..

Jag känner mig helt sänkt. Har känt mig så hela veckan. Matt, trött i både kroppen & knoppen.
Och så har jag mens. Och en stor blåsa i munnen. Och en ögoninfektion. Och så är jag helt blek.
Hoppas att inte folk på jobbet tror att jag är loj eller lat bara. Jag tror alltid att folk ska kolla snett på mig för minsta lilla. Löjligt va? För de skiter väl i om jag är trött & blek i några dagar.

Mina kryss...

Snott hos Fotbollsfrun.

[-] Rökt en cigarr.
[x] Varit kär.
[x] Blivit dumpad.
[x] Fått sparken.
[x] Varit i knytnävsslagsmål.
[x] Haft känslor för någon som inte känt samma sak.
[-] Blivit arresterad.
[x] Skolkat.
[x] Sett någon död.
[-] Varit i Mexiko.
[-] Varit i USA.
[-] Varit i Afrika.
[-] Spytt i en bar.
[-] Ätit sushi.
[x] Åkt snowboard.
[-] Crowdsurfat under en konsert.
[x] Gjort en snöängel.
[-] Byggt ett sandslott.
[x] Fuskat när jag spelat spel.
[x] Varit ensam.
[-] Använt ett falskt id.
[x] Rört en orm.
[x] Blivit rånad.
[x] Vunnit en tävling.
[x] Fått böter.
[x] Varit vilse.
[x] Sjungit karaoke.
[x] Skrivit ett brev till tomten.
[x] Varit sambo.
[-] Gift mig.
[x] Sjungit i duschen.
[-] Fastnat med tungan i metall.
[-] Varit en cheerleader.
[-] Pratat i telefon i mer än sex timmar.
[x] Stannat uppe hela natten.
[x] Varit rädd för att titta på skräckfilm ensam.
[x] Trott på spöken.
[x] Skrattat så mycket att jag grät.
[x] Snott den här listan från någon.
[x] Snattat någonting.
[x] Spelat med i en teaterpjäs.
[-] Varit med i en film som gått på biografen.
[x] Varit ärlig när du fyllt i detta formuläret hittills.
[-] Tatuerat mig.
[x] Hånglat med en främling.
[-] Gått på en blinddejt.
[x] Ljugit för en kompis.
[x] Varit kär i en lärare.
[x] Piercat mig.
[x] Avfyrat ett vapen.
[-] Somnat i skolan eller på jobbet.
[x] Sovit under stjärnorna.
[x] Legat på sjukhus.
[x] Brutit ett ben.
[-] Haft en Britney Spears-skiva.
[x] Varit alldeles för snäll.
[-] Fjällvandrat.
[x] Badat naken.
[-] Blivit utslängd från krogen.
[-] Hoppat fallskärm.

R.E.M. - E-Bow the Letter (with Thom Yorke)

Som balsam för min själ.. Michael Stipe.

"Det kommer bli bättre"...

Jag har jobbat 2 hela veckor utan att stanna hemma. Och jag mår bättre av det. Jag behövs på jobbet, jag gör något bra där. Istället för att ligga hemma och må dåligt.
Men visst, jag är extremt känslig. Igår hade en kollega en väldigt dålig dag. Han är en sådan som tar ut sitt dåliga humör över alla andra. Alla andra är värda vatten sådana stunder. Jag tog åt mig förstås, lite mer än jag hade behövt. När det var dags för morgonfikat låste jag in mig på toa och grät. Jag kände mig löjlig. Jag tänkte "SLUTA gråta, det är inte ditt fel!". Jag hoppas att ingen såg att jag hade grinat efteråt.

Idag har jag varit på vårdcentralen. För magen och för humöret. Fick mediciner jag ska börja med. Det var en väldigt trevlig läkare som tur var. Det visade sig att vi hade bott grannar i Stockholm. Och han har även bott 2 år på min hemort. Vi skrattade gott. Skrattade ännu mer när han letade efter sitt stetoskop i 5 min (jag visste inte vad han var på jakt efter), när det hängde runt halsen på honom =)
Doktorn tyckte hur som helst att det är väldigt bra att jag har min sambo som stöd i den här krisen. Han sa att det är m y c k e t viktigare än medicinering.
And I believe him.
Han sa också att det kommer att bli bättre, jag kommer ta mig ur det här och livet kommer en dag att vara normalt igen.
Det kändes skönt att höra.
Sådana läkare behövs det nog fler av!

Jag, en "mäklare"...

Jag är litegrann som den där mäklaren i SVT:s "Mäklarna".
Eller näe, vänta nu. Jag är litegrann som BÅDA mäklarna.
Jag blir sprudlande glad de dagar de går bra på jobbet. Som Kaj Modin.
Jag blir ännu mera sprudlande glad de dagar jag riktigt får shoppa loss. Tröstshoppa. Som Wilma.
Grädden på moset är ändå när jag får mig nåt gött att äta & en öl/ett glas vin/en kopp glögg/nåt annat alkolhaltigt. Som Kaj Modin.
Jag har väldigt kort stubin & inget tålamod alls. Som Wilma.

Och inuti är jag ett stort, svart kaos av sorgen som upptar hela mig. Som Kaj Modin. Och Wilma.

Kjelle äger.

Lika som bär...

Marcus Allbäck?

Daniel Craig?

Ok, inte superlika. Men på fotbollsgalan såg Allbäck mycket smalare ut.. och då var han riktigt lik.

Man on the Moon...

Magiskt.

Tröst...

Ikväll ska jag trösta mig själv med god mat. Det blir gratinerade paprikor fyllda med tacofärs & toppade med taco-mjukost. Folköl till det. En kopp glögg till dessert.

Dessutom har vi idag fått 40 kanaler på tvn. Så jag kommer definitivt trösta mig själv med diverse gamla serier på TV4 komedi & TV4 guld. Och Idol förstås!

Mer elände...

Jag brukar prata med en av Pappas gamla flickvänner ganska regelbundet. (Och nej, det är inte hon, det senaste ex:et). Nu hade hon inte hört av sig på oroväckande länge. Oroväckande för att hon inte mått speciellt bra, har stora ekonomiska problem etc. Så igår tog jag mod till mig och ringde upp. På andra försöket svarade hon, efter många signaler och med svag röst.
Det visar sig att hennes hjärta börjar ge upp, hon har fått nya blodproppar och skulle in på sjukhus idag. Jag hoppas att det inte är så allvarligt, att hon inte behöver bli inlagd. Jag hoppas att hon snart hör av sig igen.

Jag hoppas att jag inte förlorar henne också, jag har så många minnen att prata med henne om. Hon är så smart, snäll och rolig så jag behöver henne verkligen i mitt liv.

Så snälla, snälla Gud, inte hon också.

Förvarnad...

Dagarna runt julhelgen förra året läste jag Pigge Werkelins bok "Kl. 10.31 på morgonen i Khao Lak". Jag förfasades över hur han förlorat hela sin familj och förundrades över hans livsvilja, kämparglöd & starkhet. I slutet av boken skriver Pigge något mycket intelligent om att hans sätt att se på livet, är att människans grundtillstånd ändå är glädje, att vara glad. Och precis när jag läste det där så fick jag en känsla eller möjligen en röst i mitt huvud som sa: Du läser den här boken av en anledning, detta är en förberedelse för något.

Samma sak under mellandagsrean förra året. I shoppingcentret köpte jag liksom av bara farten och utan att tänka ett svart pärlhalsband och örhängen i svart/silver. Och en röst i mitt huvud sa: Du köper detta för en begravning. Detta var innan min styvfar dog och innan min Pappa fick sin diagnos.
De där smyckena hade jag sedan på min styvfars begravning i februari.

Och nu, mindre än ett år senare, har jag på ett eller annat sätt förlorat hela min familj. Kvar har jag min sambo och katterna.

En sorts minnesförlust...

Imorgon är det Fars Dag. Eftersom min Pappa fyllde år så nära Fars Dag firade vi alltid båda samtidigt. Imorgon ska jag & sambon åka till graven. Jag satte som sagt ett Fars Dags-kort där redan förra helgen, ifall att jag inte skulle kunna åka imorgon.

Men.. jag kan inte komma ihåg vad jag gav Pappa på Fars Dag/födelsedagen förra året.
Och sånt gör ont. Jag vill ju minnas. Allt. Och aldrig, aldrig glömma.

Ett ljus i mörkret...

Hittade inte de vanliga värmeljusen, det fick bli ett flytande ljus istället...
Ett ljus för Pappa på hans 62-årsdag.

San Augustín...

I år kan inte jag fira jul. Inte utan både styvpappa (som gick bort i februari efter en hjärtinfarkt, 63 år) och Pappa. Det K A N jag bara inte. Min mamma & min bror är riktigt arga över detta och kallar mig "svikare". De ser det som att en till ur familjen försvinner.
Men det handlar ju (kanske) bara om det här året. En jul av alla jular. Som inte på något sätt kan bli en jul för min del.
Istället ska jag & sambon lämna allt och åka till San Augustín över julveckan. Kanske går det inte att fly undan julen där heller, så mycket svenskar som kommer befinna sig där.. MEN försöka går ju. Jag tänker försöka koppla av från det här hemska året som varit. Försöka finna nån sorts ro och frid i sinnet. Få massage och ligga i solen.
Det tycker JAG att jag är värd och kan unna mig, efter allt som hänt. Även om ingen annan i hela världen tycker det.

Om att orka det vardagliga...

Idag har varit en av de bättre dagarna. Jag har kunnat skämta, tänka positivt. Jag har t o m orkat dammsuga så att vi nu slipper kliva runt i ett tunt lager kattsand längre.
Men nu när jag tänkte moppa golven också... så hittar jag inte hinken. Det är väl typiskt?!

Eftersom vi nyligen har flyttat finns vissa saker fortfarande nerpackade i kartonger. Däribland värmeljusen. Mycket irriterande, eftersom jag så hemskt gärna hade velat tända ett ljus för Pappa idag. (det är fortfarande hans födelsedag..)

Meg Ryan...

Jag har alltid gillat Meg Ryan, hon är en bra skådespelare och så har hon ju alltid varit sådär docksöt.

Men vad har hänt??? Jag såg henne på Oprah idag. Hon hade riktigt fett hår som hon konstant fingrade nervöst i, hon har stoppat i nåt i både kinder & läppar. Det såg helst groteskt ut faktiskt. När hon log liknade hon en clown. Under programmets gång visades gamla bilder på Meggan & Dennis Quaid (stavning?), och skillnaden på hennes läppar var ju ENORM. Docksöt no more!

Så idag känns det lite bättre... för att jag iallafall lever ett normalt liv & inte behöver stuffa runt i Hollywood med adoptivbarn på axeln, botox i pannan och rövfett i läpparna...

Morgonmacka...

Nu är det avgjort. Den godaste morgonmackan har blivit korad.
Jag skiter i att fullkornsbröd är Ooooh så nyttigt (jag kanske ändå dör i förtid så då spelar det ju ingen roll vilket bröd jag ätit!), överlägsen vinnare i tävlingen är:

Pågens Roast n' toast med extrasaltat Milda & några skivor Herrgårdsost.

Det gör under för en sörjande själ.

Pappas födelsedag...

Idag är det min pappas födelsedag. Han skulle ha blivit 62 år. Eftersom graven är flera mil bort, kan jag inte åka dit idag. Det får bli på Fars dag istället, på söndag.
Jag sa det högt för mig själv idag (till Pappa) :
"Grattis på födelsedagen, Pappa!
Hoppas att du inte blir besviken över att jag inte kommer till graven idag,
jag kommer på söndag istället."

Sedan slog det mig, att det i vilket fall skulle ha blivit så om han hade levt. Jag skulle inte ha åkt dit idag, för jag skulle ha jobbat. Jag skulle ha åkt dit på söndag.

När alla fördämningar brister...

Några gånger har det bara blivit för mycket. Allt har brustit och sorgen har kommit som gråt, skrik, hulkningar och smärtor i hela kroppen.
När det är på gång (och det känner jag alltid innan) söker jag mig till det rum i lägenheten som jag känner mig tryggast i- badrummet. Jag lägger mig på klinkersgolvet ovanpå min stora mjuka fleecemorgonrock. Försöker andas normalt och svälja klumpen i halsen. Sedan kommer det.

Igår var en sån kväll. Detaljer och bilder dök upp bland mina minnen, som jag förträngt därför att de varit för jobbiga. Sorg över helt andra händelser i livet dök också upp.
Och allt måste ut, ut, ut...

Hittade en listutmaning...

Grön: Gräs
Paris: Hilton
USA: Drömresan
Elvisp: Vaniljsås
Krulligt: Rakt
Alkohol: Glögg
Skräckfilm: Ofta värdelöst
Skitfilm: Edison
Dricka: Sprite
Destruktiv: Ja det är jag.
Varmt: Golvvärme.
Döden: Är jag inte rädd för längre.
Begravning: Pappas..
Bröllop: Blir nog aldrig av.
Sommar: Sol och sandstrand.
Djurpark: Skansen
Vinterlek: Snöänglar
Godis: Kexchoklad
Mardröm: Länge sen jag hade..
Skönt: Sex
Vass: Kniv
Smycke: Halsband
Politik: Alliansen (röstade jag inte på!)
Paris Hilton: Två hjärnceller..
Syslöjd: 2:a
Pyssel: Hatar jag
Växt: Flamingo
Picasso: Konst
Musik: Bryan Adams
Ost: Boxholms krydd
Frukt: Päron
Kusin: Jag känner inte mina kussar
Doft: JLo
Pizza: Hawaii
Gott: Kopp varm choklad
Äckligt: Fötter
Härligt: Livet, ibland, trots allt

Om att behöva fixa allt...

Idag har jag mest legat i soffan och kollat på dubbelavsnittet av Grey's Anatomy från igår. Jag är lite kär i Dr Sheperd. (den manlige dr Sheperd)
Han skulle gärna få skriva ut lite anti-depressives till mig, God knows I need it.
Jag har varit hemma från jobbet ett par dagar. Det är tredje gången sen slutet av augusti som jag är hemma ett par dagar. För att jag mår så fruktansvärt illa över allt. Sorgen.. men om det bara var den. Det är allt annat, runtomkring. Bouppteckningen som ska bli färdig, bråket med pappas ex-sambo, fastrar som ringer & tjatar om pengar m.m, pappas företag som ska säljas... it never ends! Och min bror är psykiskt sjuk, honom får jag ingen hjälp av. Han kan inte ens hjälpa sig själv, så mamma hjälper honom.
Samtidigt som jag gör allt detta... ska jag jobba heltid och ta hand och hemmet.. Men det sistnämnda blir inte heller av, inte ens nu när jag är hemma ett par dagar blir det av. Min älskade sambo tar hand om allt. Jag sköter tvätten och ibland diskmaskinen. Han är min prins.

Idag när jag varit extra ledsen, hade han med sig en stor blomma hem till mig, Flamingo tror jag det är. "Den dyraste de hade på ICA!" sa han.. sötisen..
Utan honom hade jag ingen..
Nu är han min enda familj.

Lake house...

the movie. Med Keanu Reeves & Sandra Bullock. Såg den igårkväll.
Självklart var det en döende pappa med i filmen. Självklart dog han. Jag tycker det är scenariot i alla filmer/serier jag ser, och har varit så i flera månader.
För övrigt var väl filmen ok. Lite för många tidshopp för att min tröga hjärna skulle hänga med all the way. Men jag älskar såntdär "romantiskt dravel", som min sambo kallar det.

Han tittar hellre är helst på Top Gear & Formel1. Möjligtvis och Myth busters på Discovery.

Känslan...

När jag ska till graven, känns det ungefär som det gjorde varenda gång jag besökte pappa på sjukhuset. Den där upprymdheten- "jag ska få träffa pappa". Den känslan har jag förresten alltid haft när jag varit på väg till pappa, hela mitt liv.
Och den där andra känslan. Under sjukdomstiden var den känslan "men hur mår han idag? går det att prata med honom?"
Nu är det känslan mer "..men han kommer inte vara där".
Det är som en sorts besvikelse varje gång jag kommer fram, och där är en gravsten och inte pappa.
Den finaste gravstenen i världen.
På något sätt tror jag ändå att han är där när jag är där, och ser. Ser att jag varit dit med krans med kaveldun i, grå lykta och ljus. Och inplastat fars-dags kort. Lite i förväg.

Men...

...han kanske ser & hör ändå, där i sin himmel.
Där åker han nog båt och fiskar hela dagarna.
Och kikar hit ibland, för att se vad vi pysslar med.

Visst?
Hoppas det.

Allt vi missar tillsammans...

Vissa dagar kan jag må riktigt normalbra. Hyfsat. Som om livet faktiskt går vidare. Men.. när dagen når sitt slut, kommer insikten: Fan, idag har jag ju mått hyfsat ok! Och då kommer tankarna.. allt det bra-iga i mitt liv, som Pappa inte får se och vara med om.
T ex: Att jag bor i en stad där han tidigare bott. Före min tid på jorden alltså. (Eller ja, han bodde i den här kommunen men i en byhåla nån mil bort).
Att jag har sjöutsikt. Pappa älskade sjön.
Att jag har ett bra jobb. Där jag actually trivs.
Att jag har en bastu. Han älskade att basta.
etc etc etc
the list goes on and on.
Och mitt hjärta brister.
Även på en bra dag brister det.

Värsta tanken är att Pappa aldrig kommer få se mina barn. Om jag får några en dag.
Mina barn kommer aldrig träffa sin morfar. Pappa fick aldrig höra nån kalla honom "moffa".

Bryt...

Igårkväll blev min sambo lite sur, för att jag hade stängt ner en nedladdning på datorn.. Nätet hade blivit segt av nedladdningen, så jag stängde ner & glömde sätta igång den igen. Följden blev en snäsig kommentar..
Och just igår kunde jag inte ta en snäsig kommentar om en sån jävla skitsak. För igår snurrade alla tankar och allt som måste göras bara runt i min skalle. Och så hade jag fått ett mail. Jag försöker nämligen sälja pappas företag. Inte själva företaget... men all utrustning etc. Och snubben jag skulle sälja till, gav värsta skambudet. Han ville ge ca fem tusen spänn. För grejer som är värda ca trettiotusen.
Och det var inte bara skambudet i sig som jag blev förbannad över. Utan jag kände.. dels att han måste tro att jag är helt inkompetent. (Och jag känner hans fru, så hon måste tro detsamma). Och dels.. är det ju en direkt förolämpning mot min Pappa. Tycker jag. Hans företag var hans stora dröm. Mycket av utrustningen var helt ny. Svårt att förklara känslan kanske... whatever.

Så ja.. igår var ingen bra dag. Och jag bröt ihop. Av en ynklig liten kommentar från sambon. Damn. Att det ska göra så förbannat ont att leva.